DEBATT
Det är rörande att få höra att någon tycker synd om en för ens politiska åsikter, men så är det i det här fallet… Daniel Bjurqvist tycker nämligen synd om mig för att jag har försvarat den svenska politiken, förd av Alliansen under de senaste sju åren. Men där landar vi vid den intressanta punkten i svensk politik just nu, och det är hur mycket vänstern svartmålar ett av världens bästa länder som Sverige faktiskt är. Vi är det land i EU som redovisar lägst andel av befolkningen i materiell fattigdom enligt Eurostat. Kundnöjdheten för den svenska sjukvården och tandvården har inte varit så hög som den är i dag och högst är den inom den privata drivna vården, enligt svenskt kvalitetsindex.
Daniel verkar inte heller respektera oliktänkande då han anser att jag ”ger en falsk bild av politik”. Sedan när blev politiken evidensbaserad och med en enda lösning på problemen i samhället? Argumenten som senare kommer är traditionella och välkända vänsterfloskler. Enligt ekonomifakta blir den procentuella löneökningen av nettoinkomsten störst för den som tjänar mindre än 150 000 kronor årligen. Detta innebär upp till 15 procent ökning av nettoinkomsten, som en följd av jobbskatteavdraget. Ju mer man tjänar, desto mindre procentuell ökning av nettoinkomsten blir löneökningen. För den som tjänar mer än 400 000 kronor årligen blir ökningen av nettoinkomsten cirka 7,5 procent. För den som tjänar mer än så, blir den procentuella ökningen lägre, ända ner till 4 procent.
Finanspolitiska rådet skriver i sin årliga rapport 2013 att ”de största inkomstökningarna äger rum hos dem som har allra lägst inkomst.” Vänstern fortsätter att påstå att jobbskatteavdraget gynnar de rikaste, men vi kan konstatera att jobbskatteavdraget gynnar dem med lägst inkomster allra mest. Sänkta skatter leder varken till sämre sjukvård eller skola vilket är viktigt att belysa.
När en kvinna som Annie Lööf tjänar mycket pengar är det tydligen ett problem, från en politiker som kallar sig för feminist… Socialdemokratins hjärtefråga verkar vara höjda skatter, och ensamma verkar de vara om att gå till val på löften om höjda skatter. Inte för att det skulle innebära en bättre tillväxt och välfärd, utan just för att utbildning och flit inte ska löna sig. Suck säger jag.
Avslutningsvis verkar ett samarbete med SD fungera ifall man är överens om den aktuella frågan som belyses. Alltså skulle Socialdemokraterna kunna samarbeta med Sverigedemokraterna i frågan om arbetskraftsinvandringen. Här har båda partierna gått ut och kritiserat lagen för en förändring, och ett samarbete med SD verkar inte vara så bra men när frågan var viktig så går det tydligen…
När vänstern är i blåsväder med rasisterna, känns det tryggt att ha en borgerlig statsminister som även i starka motvindar tar på sig ansvaret att vi måste isolera det åttonde partiet för inflytande. Detta sa statsministern under sitt tal i Almedalen under den gångna sommaren. När hösten kommer börjar löfven falla från träden. Samtidigt som tystnaden är konstant hos Löfven.