Nu är den slut, den ljuva september. Lite anonym och nästan försynt har den månaden verkligen en del att komma med.
Sommarens sista bad och höstens första brasa ryms inom de trettio dagarna tillsammans med årets mest osannolikt dramatiska himmel. Man väntar sig inte så mycket av september och får desto mer. Astrar och astrakaner, salmbär och storm.
I september vet vi hur sommaren blev. Vad vi fick och vad vi missade. Det går fortfarande att hitta sju blommor att lägga under kudden men det är ju ingen idé; nu är midsommaren långt, långt borta. I september söker bonden förgäves.
Man glömmer fort i september. Minns ni alla soliga kvällar och det varma vattnet? -Vad besvikna vi kommer att bli nästa sommar, när det inte blir såhär, sa läsaren som passerade i shorts där på stranden. Det är bara någon vecka sedan.
Nu tar vi nya tag och skaffar varmare skor, köper biljetter till Babbens senaste och undrar om hon äntligen ska få regionens kulturpris. Fråga fastlänningar efter en känd gotlänning och hon har få konkurrenter.
Så svär vi en vers över rikstidningar som inte vill kosta på oss något att prassla med och dela på till söndagsfrukosten. Den sista försvinner nu. Men det blir ju först i oktober. Ännu en stund är det september. Som de envisa ö-bor vi är, tar vi på de nya varma skorna och går ut i blåsten och tittar på den dramatiska himlen.