Inom socialistvärlden handlar politik oftast om att förbjuda saker och ting för ens skattebetalare. Men är det verkligen så att förbud av saker och ting gör samhället mycket bättre att leva i för medborgarna? Det tror inte jag. Jag tror att medborgarna får ut mer av sitt liv om det inte finns så många lagar som säger åt dem vad de ska göra och vad de inte ska göra. I onsdags skrev Ulla Pettersson om den långa kampen av införandet om sexköpslagen i slutet på nittiotalet.
Är inte det lite märkligt att man stiftar en lag som ska förbjuda en handling som går ut på att sälja sexuella tjänster, men efter lite mer än tio år av förbud har sexhandeln bara halverats. Tar man frågan om på vilka sätt vi kan legitimera oss att ha samlag på kan en stor variation finnas. I grund och botten är det själva huvudfrågan när vi pratar för och mot sexköpslagen. ”Vi kan ha sex genom att vi tycker om varandra, träffas tillfälligt ute på krogen. Men vi kan aldrig göra det mot en ekonomisk ersättning om det ej handlar om att vi använder oss av en filmkamera eller fotograferar dessa handlingar, för då är det helt okej.” Detta är kloka ord av centerpartisten Fredrick Federley som säger det öppet ur talarstolen i riksdagens kammare.
Det som själva lagen går ut på är att riksdagens politiker vill ha ett moraliskt ställningstagande över hur medborgarna ska få ha samlag.
Hade någon politiker insett verkligheten ur sexarbetarens perspektiv hade den politikern gått upp i talarstolen och begärt att sexarbetare ska få rätten att organisera sig. På så sätt kommer de få rätt till pension och att betala skatt. Det sistnämnda är någonting som väldigt många sexarbetare gärna vill få möjlighet till. Oavsett hur man arbetar är man livrädd att söka hjälp om man har barn. Därför att samhället i så fall säger att du är en dålig mamma. Vi börjar med att ta dina barn ifrån dig.
En enkel fråga. Många (framförallt) kvinnor lever i dag i väldigt ekonomiskt ojämlika förhållanden. Är det en slags prostitution? Jag är inte ute efter att förolämpa någon men vill gärna veta var gränsen går. Väldigt ofta hör man i debatten om paralleller till sexarbetare som befinner sig i ett missbruk. Då är det missbruket vi ska bemöta. Samma sak gäller när vi pratar om misshandel där till exempel trafficking redan i dag är förbjudet enligt lag och ska så vara i fortsättningen.
RFSU skrev i sitt yttrande över lagförslaget att "RFSU anser därför att sociala insatser, inte straffrättslig lagstiftning som förbjuder köp av sex, är svaret på problem med och i prostitution". Här står RFSU starkt kritisk mot lagen!
Till sist hör vi ofta i debatten att det är kvinnorna som är i fokus. Men ser vi på den danska forskningen ser vi en majoritet män som säljer sig. Män som säljer sig till kvinnor och till andra män. Sedan är lagen väldigt heteronormativ i sig. Det jag vill komma fram till är att lagen gör större skada än nytta. Den skyddar inte sexarbetaren.