SFI - systemet fungerar inte
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den 1 januari 2007 trädde en ny kursplan i kraft för svenskundervisning för invandrare. Enligt den nya kursplanen skall utgångspunkten för SFI vara individens behov samt flexibilitet. SFI-utbildningen är uppdelad på tre olika nivåer med två kurser per nivå. Som mest kan elever läsa upp till nivå D och i hela undervisningen ingår moment som skall lära eleven att på egen hand fortsätta sin språkutveckling. Som ovan påpekat är SFI i skrift väl godkänt. I praktiken är det dock ett system som inte fungerar.
Att SFI inte fungerar är välkänt. Alltför många invandrade medborgare har dock fortfarande inte tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna ta del av och vara en del av samhället på lika villkor. Det är bland annat inte ovanligt att barn och unga får agera tolkar åt sina föräldrar när dessa skall uträtta enklare ärenden och inom äldreomsorgen har problemen kring språkförbistringar mellan vårdtagare och vårdpersonal uppmärksammats allt mer, då äldre medborgare med annat modersmål än svenska blivit en allt större grupp inom hemtjänst, omsorg och sjukvård.
Goda kunskaper i det svenska språket är nyckeln till det svenska samhället, integration och en framtid fylld av alla de valmöjligheter som lockat från början. Utan tillräckliga kunskaper stängs universitetsdörrarna, arbetsmarknaden säger nej och i utlandet förvärvade goda utbildningar kan inte omvandlas till praktiskt arbete. Allt detta vet ansvariga politiker. Ändå lyckas man inte komma på något bättre för att komma tillrätta med problemet än en av den folkpartistiska integrationsministern föreslagen reform: den som genomför sina SFI-prov med godkänt resultat inom en viss tid skall erhålla några tusen kronor som belöning.
Integrationsministern har tydligen tänkt till. Dock inte tillräckligt. För vad händer sedan, när tiden för den så kallade prestationsbonusen går ut? Och är det verkligen rätt att staten skall betala ut kontanter för att nya medborgare skall lära sig det inhemska språket? Förslaget med prestationsbonus indikerar att problemen med SFI är elevernas motivation och inte systemet i sig, en analys med en något självgod eftersmak.
Integrationsminister Sabuni har uppenbarligen ett intresse för frågor som rör SFI, vilket är lovvärt för då kanske någonting äntligen görs. Men innan staten börjar betala ut stipendieliknande bonusar till SFI deltagare som faktiskt gör vad de är på utbildningen för att göra - lära - så vore det önskvärt med ett något större perspektiv på problematiken. Till exempel, dagens system med SFI är frivilligt. Bör det vara det, eller finns det ett behov av att göra SFI-undervisningen obligatorisk? Sker undervisningen på ett sådant sätt att människorna kan tillgodogöra sig kunskapen, eller bör undervisningsformen ändras? På vilken nivå är elevernas kunskaper i svenska när dagens utbildning genomgåtts? Finns det anledning att eventuellt höja kraven och är läromedlen anpassade för vuxna elever?
Frågorna kring SFI är många och här om någonstans vore det önskvärt med en av statens alla utredningar innan diverse ströåtgärder beslutades. Att svaret så enkelt som en prestationsbonus är osannolikt. SFI-undervisningen är inte till för att staten skall kunna säga att utbildning finns. Den är till för eleverna, varför det viktigaste borde vara att de lär sig och inte hur fort. Ett par tusen kronor är i jämförelse med alla de möjligheter som goda kunskaper i svenska medför, en bagatell i sammanhanget. Och som sådan bör den inte få vara tongivande.