LIBERAL KOMMENTAR
Det talas ofta om att lagstiftning ska ”skicka signaler”. De som förespråkar ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen hävdar ofta att det skulle förändra synen på våldtäkt till brottsoffrens fördel. Argumentationen kan här tyckas sympatisk. I andra fall är det mer tveksamt.
Intentionen bakom juridikprofessorn Madeleine Leijonhufvuds förslag om att förbjuda föräldrar att vara berusade i barns sällskap är förståelig, men lagen skulle antagligen vara verkningslös såvida inte övervakningskameror installeras i hemmen. En ganska verkningslös signal, med andra ord.
När det kommer till marknadsföring av bröstmjölksersättning, som förbjöds av riksdagen i torsdags (28/11), är motivet desto märkligare. Enligt den nya lagen, som har sitt ursprung i ett EU-direktiv, får företag som tillverkar bröstmjölksersättning endast göra reklam i vetenskapliga tidskrifter. Det måste dessutom framgå klart och tydligt att flaskmatning är betydligt sämre än amning – lite som varningsrutan på ett cigarettpaket: ”Bröstmjölksersättning kan allvarligt skada dig själv och ditt barn”.
Men bröstmjölksersättning är inte som cigaretter. Givetvis finns det fördelar med att amma – all forskning visar att amning ofta är att föredra. Det betyder dock inte att amning skulle vara den bästa metoden för alla föräldrar. Den nya lagstiftningen riskerar att stigmatisera de som av olika skäl väljer flaskmatning. Dessutom har branschen sedan länge en överenskommelse med Konsumentverket att inte rikta sig till allmänheten. Lagen är således onödig.
De flesta människor kan faktiskt avgöra sitt barns bästa utan goda signaler från folkvalda. Tilltron till politikers planeringsförmåga tillhör en svunnen tid. Makarna Myrdal ringde och ville ha tillbaka sina pekpinnar.