Sikta på omval!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är någonting som inte stämmer. Tonen i valanalysen såväl före som efter det stod klart att Sverige skulle få ett regeringsbyte var att det var dags för förändring, någonting nytt. Vissa gick till och med så långt som att påstå att alliansen inte vann för sin sakpolitik utan för att de stod för någonting annorlunda mot vad som var. När sedan den nya regeringen faktiskt genomför vad den lovat, en genomgripande förändring av arbetsmarknaden, mer pengar i hushållens plånböcker samt avskaffande av vissa skatter vänder folket regeringen ryggen och höjda stämmor för hur det var förr upptar utrymme i massmedia.
Ovanstående ger anledning till reflektion. För sju månader sedan ville en majoritet av svenska folket ha förändring. Vad som efterfrågades tillgodosågs och plötsligt är förändring per se inte längre efterfrågat. Vad hände? Vad var det egentligen för förändring man efterfrågade? Regeringens reformer inom såväl arbetsmarknaden som skattesystemet kan knappast ha kommit som en överraskning sedan alliansen under hela valkampanjen var tydlig med vad man avsåg att göra för det fall man fick majoriteten av rösterna till riksdagsvalet.
Om en regering inte gör vad den lovar kritiseras den för brutna vallöften. Om en regering gör vad den lovar sviker väljarna. Uppenbart är att politik är en otacksam syssla. Frågan är vad för sorts förändringar folk egentligen hade väntat sig? Svensk politik handlar väldigt sällan om ideologi men faktum är att det finns en klar ideologisk skillnad mellan den så kallade vänstern och högern inom svensk politik. I flera avseenden vill de båda sidorna uppnå samma resultat, välstånd för landet, stabila statsfinanser, en god tillväxt och ett fungerande välfärdssystem. Men sanningen är att högern och vänstern har mycket olika syn på hur dessa resultat skall åstadkommas. Där vänsterns förespråkar genomgripande bidragssystem vill högern skapa förutsättningar för medborgarna och hushållen att klara sig själva, och där bidragen endast utgår till de som verkligen behöver. Mycket förenklat vill vänstern ha en stark stat medan högern vill ha starka medborgare.
Förändringarna vi ser nu är direkta konkretiseringar av den ideologi som förenar allianspartierna och särskiljer dem från den före detta regeringen. Och måhända är det detta som folk reagerar på, den ideologiska skillnaden som ingen pratade om rakt ut men som definitivt återspeglar sig i den sakpolitik som förs. Vad som händer under resten av mandatperioden återstår att se, måhända behöver väljarna bara tid på sig att vänja sig vid de nya reformerna. Risken finns dock att under den tid som det tar för förändringar att bli en inarbetad del av systemet glömmer väljarna hur det verkligen var innan, och tiden före regeringsskiftet vävs in en drömsk modifierad bild med devisen "det var bättre förr". Det var inte bättre förr. De nu genomförda förändringarna var behövliga men regeringen måste ha i åtanke att förändringar även måste förankras hos väljarna. Annars är risken stor att förändringarnas tid inte kommer att sträcka sig längre än till hösten 2010.