Självkritik präglade många av 1-majtalen

Politik2007-05-02 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lena Sommestad var självkritisk i sitt 1-majtal i Visby i går. Och hon var inte ensam i sin självkritik av den hittills förda socialdemokratiska politiken. Mona Sahlin var också mycket självkritisk i sitt tal i Kalmar. Och enligt ett TT-telegram blev hennes svar på frågan vilket huvudbudskap som hennes tal hade:
- Att socialdemokratin är beredd att förnya sig. Socialdemokratin tänker inte vika sig och sluta bekämpa orättvisor, men vi inser att vi behöver förändra oss.
Lika självkritisk var dock inte Mona Sahlins företrädare i sitt 1-majtal. Göran Persson talade i Gnesta och där blev huvudbudskapet angrepp på regeringen:
- En näst intill demokratisk katastrof.
Så visst kunde vi känna igen Göran Persson, den Persson som alltså många socialdemokrater numera tycker var den främst bidragande orsaken till att socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val i modern tid.
Det var för ölvrigt fler än Persson som mer gick till angrepp än som ägnade sig åt själkitik. Till den skaran räknar vi - inte alldeles oväntat - in förre finansministern Pär Nuder.

Inte alltför trångt
För att återgå till Visbytalen i går så var det inte lika tätt i leden kring talartribunen som jag trodde. Omkring 200 människor samlades och det innebar att tåget hade klart färre än vad man kunde förvänta sig. Å andra sidan kanske någon skrämdes bort redan vid samlingen utanför Söderport. För inte är det särskilt inbjudcande att gå med i ett tåg där ett av plakatbudskapen med mitt sätt att se var ett lågvattenmärke: "Vem fan vill föda barn i Höger Sverige?!" Lite ärligare plakatpolitik kan man begära. I gränslandet var också "Borgarna stjäl din a-kassa", åtminstone om man skall göra en ren bokstavstolkning. För ordet stjäla innebär ju att man tar något och lägger beslag på det själv. Här är dock andemeningen helt okej i ett öppet debattklimat även om formuleringen hade kunnat göras elegantare. Som exempelvis Sekos massproducerade "Vi vägrar hålla tyst".
I ett läge där socialdemokratiska partiföreträdare vill få det till att den nya maktkonstellationen monterar ner all välfärd och tar från de fattiga och ger till de rika i en omvänd Robin Hood-beskrivning borde Visbytåget ha varit minst tio gånger så långt.
Eller är det rent av så att den socialdemokratiska slagordspolitiken genomskådas av det stora flertalet och att det därför var ytterst få nytillkomna vid årets 1-majtal i Visby. Det var en klart övervägande del av de trogna som ställer upp år efter år. Till och med hunden Ragasso med sin s-märkta scarf har vi sett i de här sammanhangen förut.
Publiken var inte alltför alert och förutom slutapplåden fick Lena Sommestad tre applåder.