Självmål orsak till valförlusten?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om en vanlig väljare också får göra ett försök till att förstå varför valet gick dåligt för socialdemokraterna så kanske vi inte ser riktigt samma saker.
Självmål eller inte så upplevde jag knappast att det "avlossades några skott" alls.
Inga glädjeskutt
För Gotlands del undrar jag varför inte den socialdemokratiska organisationen med emfas framhöll allt vad den politiska kommunledningen drivit fram.
Det byggs som aldrig förr, det skapas nya arbeten trots alla deprimerande nedläggningar. Framtidssatsningar som kongresshall borde få vem som helst att ta glädjeskutt, men så inte partiorganisationen.
I en valrörelse är det inte kommunalrådet N.N som uttalar sig utan det är socialdemokraten N.N som framträder.
Utanför Visby och kanske någon annan ort såg vi inte röken av ett kommunalt handlingsprogram. Jag vet faktiskt fortfarande inte om det fanns något.
Vid fråga om hur valplanen såg ut så existerade ingen sådan, förutom i någon anställds huvud.
För egen del tror jag att vanliga arbetare haft svårt att förstå alla turer med miljöpartiet. Att höja pålagor på nödvändiga energislag, utan att ge tillgång till billigare alternativ är bara ägnat åt att göra det svårt för fattigt folk.
Vad är det för rättvisa?
Det är inte gammal hederlig arbetarepolitik att låta plånboken bestämma och att sätta priset så högt att några inte skall ha råd.
I ett socialdemokratiskt samhälle måste man kunna hålla bostaden varm och få ta sig till sta´n för att handla och roa sig. Därmed inte sagt att jag skulle vara okunnig om miljöpåverkan.
Kjell E Johansson skriver att stora grupper har det svårt. Jag tror inte att vi ser samma medborgare framför oss.
Vad ligger det för rättvisa i att den som arbetat i mer än 50 år får sämre ersättning än den som aldrig bidragit till välfärden.
När min far gick bort hade han inte fullt 9 000 kronor i pension i månaden. En funktionshindrad får pension, bostad och passning hela dygnet om det så behövs.
En åldrig person på "hemmet" kommer inte ut mer än någon enstaka gång per år. Av resursbrist tillåts åldringen gå ner sig så att man snabbt blir ett vårdpaket. Då handlar det inte om full bemanning dygnet runt och terapiplats.
Jag vill inte debattera huruvida någon får för mycket, men så värst rättvis fördelning kan det inte vara.
Det är möjligt att de här nämnda högre nivåerna är riktiga. Men då borde våra åldringar upp ytterligare ett snäpp och ha en bonus för nerlagt arbete.
Litar till marknadskrafterna
Räcker inte pengarna - ja då handlar det om annorlunda prioritering. Det skjuts och mördas som aldrig förr i våra storstäder.
Efter valet förundras vi över att Sverigedemokraterna gått fram och att Nya moderaterna (med framgång) framställt sig som det nya arbetarpartiet.
Socialdemokratiska Arbetarepartiets ordförande menade på fullt allvar att marknadskrafterna skulle klara arbetsmarknaden och de nya jobben!