Det fria skolvalet framställs allt oftare som huvudorsaken till skolans problem. Dessutom blandas det ihop med friskolornas etableringsmöjligheter och möjlighet att göra vinstuttag.
Partiledardebatten i Agenda (5/5) var ett exempel. När Jonas Sjöstedt (V) skulle förklara varför han är emot det fria skolvalet sade han att problemet är att skattemedel avsedda för skolan går till vinster.
Samma tankevurpa gjorde ledamöter vid Kungliga Vetenskapsakademin när de skrev på SvD Brännpunkt (27/3). De började med att kritisera det fria skolvalet men gled över till vinstdrivande friskolor.
Det är ett problem att olika saker blandas ihop. En konstruktiv diskussion kräver att skoldebattörer skiljer på:
1) Det fria skolvalet, som inte kräver några friskolor. Med fritt skolval har elever och föräldrar rätt att välja skola, även om alla skolorna är kommunala. Alternativet är det som gällde fram till skolvalsreformen 1992, närhetsprincipen. Då tvingas alla att gå på den skola som ligger närmast bostaden.
2) Friskolornas etableringsrätt. I dag har kommunerna små möjligheter att stoppa en friskola som fått klartecken från Skolinspektionen. Friskolor skulle teoretiskt kunna etableras även om vi inte hade fritt skolval, men då skulle de få avtala med kommunerna och få sig tilldelade egna "upptagningsområden".
3) Friskolornas vinstuttag, som uppstår när friskoleföretagen lyckas bedriva utbildningen för en lägre summa än man får i elevpeng, och delar ut överskottet som vinst till ägarna i stället för att återinvestera det i verksamheten.
Det är bara Vänsterpartiet som säger nej till det fria skolvalet. Sverigedemokraterna "ser gärna över" frågan, och alla övriga partier vill behålla dagens modell.
Friskolornas etableringsrätt beslutade S-kongressen nyligen att man vill inskränka, genom kommunalt veto.
Friskolornas vinstuttag vill Vänsterpartiet förbjuda, övriga partier är ganska överens om att strypa möjligheterna för oseriösa företag genom hårdare kvalitetskrav.
Med undantag för V är partierna alltså tämligen överens. Ändå fortsätter utspelen om att fritt skolval och vinstuttag leder till underpresterande, segregerade skolor.
Politikerna i Malmö beslutade nyligen att lägga ned Rosengårdsskolans högstadium, på grund av dåliga resultat. Förra året blev 70 procent av niorna inte behöriga till gymnasiet, och bara 15,4 procent nådde målen i alla ämnen. På sex år har antalet niondeklassare mer än halverats.
Hur skulle kommunala Rosengårdsskolan lyckas bättre för att friskolor hindras att göra vinstuttag? Det blir ju inte mer pengar till Rosengårdsskolan för att friskolorna inte kan tjäna på effektivisering.
Och de elever som uppenbarligen valt bort Rosengårdsskolan, borde de ha tvingats att gå där?
Jonas Sjöstedt anser det.
De flesta andra ser grymheten i att tvinga barn att gå på en skola med så dåliga resultat. Det fria skolvalet är inte problemet, och att tvinga barn att gå i dåliga skolor är ingen lösning.