Behåll lönen, jobba mindre - rösta med Vänsterpartiet! Tillägget "låt någon annan betala" saknas. Vänsterpartiet brukar inte gärna upplysa om att deras förslag faktiskt kostar pengar - för samhället och individen.
Den i helgen nyvalde ordföranden Jonas Sjöstedt går ut hårt med ett nygammalt förslag om minskad arbetstid. Det är egentligen inget nytt och inget märkligt eller oväntat. Ända sedan nittiotalet har frågan återkommit i olika skepnader. Den hittills mest konsekvent genomförda varianten på temat var försöket med friår.
Friåret innebar att en anställd kunde ta upp till ett år ledigt med reducerad lön och en långtidsarbetslös fick chansen att vikariera. Det var Göran Persson som 2005 blev tvungen att låta Miljöpartiet få sin vilja igenom. Utfallet blev inte så bra som det var tänkt. Kostnad: två miljarder per år. Vinnare: de som fick långledigt med lön. Alliansen avskaffade sedermera friåret.
Grundtanken bakom en arbetstidsförkortning är att det bara finns en begränsad mängd av någonting och politikens uppgift är att fördela denna mängd rättvist. Vi ska vara solidariska och dela på de arbetstillfällen som finns. Detta nollsummetänkande är symptomatiskt för vänstern.
Men arbetsuppgifter finns i obegränsad mängd. Betalningsförmågan är däremot begränsad. Hittills har vi i Sverige rationaliserat vår industri och ökat kunskapsinnehållet i våra produkter och tjänster.
Tack vare detta har vi ökat våra exportinkomster och haft råd att betala skatt och expandera välfärden. Sverige har inte blivit rikt genom att arbeta mindre.
Man kan naturligtvis gå den andra vägen också: att arbeta mindre och låta någon annan betala. Ett aktuellt och förskräckande exempel är Grekland. Låg produktivitet i kombination med höga offentliga utgifter för välfärden. Tidig och generös pension, kort arbetstid och hög lön.
Dessvärre räckte inte Greklands inkomster till för att täcka utgifterna, som i stället fick täckas med lånade pengar.
Vänsterpartiets populism är, tack och lov, ingen fara för Sverige i dagsläget. Men politiker som vänder sig till utvalda väljargrupper med löften om förmåner, som någon annan ska betala, är alltid en fara. Sjöstedts argument handlar bland annat om att löntagarna ska kompenseras för sin del av produktionens ökade mervärde, som nu hamnar i kapitalisternas fickor.
Sjöstedt har angett tonen för sitt Vänsterparti: tydligare fokus på klasskampen och inget ansvar för kostnaderna.
Förhoppningsvis inser de svenska väljarna att det inte finns några gratisluncher - någon har faktiskt arbetat för att lunchen ska hamna på bordet.