Sjuka görs fattigare

Politik2009-12-15 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Låt oss göra en resa ut genom en storstads förortsområden, allt längre bort från centrum. Inte tänker man på att man omges av medmänniskor som har allt kortare och sjukligare liv att se fram emot. Om vi nu förstås inte hamnar i något exklusivare villaområde där man lever längre och friskare. Paradoxalt nog föreligger en underkonsumtion av hälsovård i de sjukare områdena och en överkonsumtion i de friska, där man har råd.
I Ryssland kan nästan hälften av befolkningen inte ens räkna med att uppleva sin 60-årsdag. Hälsoforskaren Michael Marmot ger många exempel på de stora hälsoskillnaderna i hierarkiska system.

Kunna styra sitt liv
Enligt Marmot är det individens ställning i samhället som bestämmer hennes hälsa. De med högre status har intressantare och bekvämare jobb, lever längre och är friskare. Räcker inte det, varför ska de dessutom ha skyhögt mycket högre löner?
Vilken är då grundorsaken bakom sambandet mellan hälsa och sociala och ekonomiska villkor? Ja, det som har visats helt avgörande är de psykologiska vinsterna med att känna sig kunna styra sitt liv! Förbättrad ekonomisk tillväxt leder inte automatiskt till ökad livslängd och bättre hälsa. Medan till exempel ett extra studieår ger mer än ett halvt år till i livslängd. Det handlar alltså om hur vi organiserar samhället. (Intressant att Nobels ekonomipris gick till Elinor Ostrom som forskat just kring dessa frågor.)
Den nödvändiga slutsatsen är att om vi verkligen vill förbättra folkhälsan måste vi öka den deltagande demokratin i samhället. Men vem styr samhällsutvecklingen? I Sverige ökar skillnaderna i disponibla inkomster.

Dubbelt så rika på 16 år
De tio procent rikaste har nästan fördubblat sina inkomster under de senaste 16 åren medan de tio procent minst bemedlade endast har fått 15 procent mer och de sjuka och arbetslösa står i stort sett stilla. Bland dessa och pensionärer har fattigdomsrisken fördubblats. (Data rör tiden 1991-2007 enligt en ny LO-utredning som konstaterar att alliansregeringens politik nu lett till än större skillnader.)
Hur kan regeringen tro sig bekämpa "bidragsberoende" (och man menar förstås inte bankernas) genom att begära att Försäkringskassan ska tvinga ut sjuka människor på arbetsmarknaden?
Dessutom genom att nonchalera specialistläkares rekommendationer och utnyttja legoläkare som tjänar grova pengar på att utfärda omdömen utan att ens träffa individen. (Dessa borde bli av med sina legitimationer eftersom de bryter mot läkaretiken)
Den ökade dödligheten då? Hur kommer regeringen att bekämpa den? Kan man tänka sig någon sorts straffskatt vid för tidig död? Det är ju upprörande att folk går och dör av ren lathet i stället för att jobba.