Kvinnokroppar ser olika ut - långa, korta, smala, tjocka. Somliga har platt mage, andra rund. Ytterligare andra har så platt mage att höftbenen sticker ut och de får en liten rund kula i mitten. De sistnämnda kropparna har den senaste tiden skapat upprörda känslor.
Klädkedjan Gina Tricot, som specialiserar sig på billiga plagg i glättiga färger, har skaffat skyltdockor modell extra magra, med utstickande "skelett", och den karaktäristiskt putande svältmage som förknippas med barn i katastrofområden och unga kvinnor på ätstörningskliniker. Efter protester lovade Gina Tricot i november förra året att plocka bort dockorna, men de finns fortfarande kvar i vissa butiker.
2005 valde klädkedjan Lindex att låta sina modeller gå upp en storlek, från 36 till 38. H&M använder en standardmodell, så smal att man får nåla plaggen i ryggen på dockan för att det ska se bra ut.
Det finns unga kvinnor som alldeles utan att svälta sig ser ut som Gina Tricots - officiellt återkallade - skyltdockor. Och det finns kvinnor som ser ut som H&M:s och Lindex’. Men kvinnor större än storlek 38 får finna sig i att skyltdockorna, i likhet med modetidningarnas modeller, inte ser ut som dem.
Stora klädföretag påverkar modet, och därmed skönhetsidealen. Unga kvinnor lever på äpple och knäckebröd för att matcha Gina Tricots modeller. Problemet är dock inte bara skyltdockan i sig, utan det sammanhang i vilket den produceras och används: en ätstörd värld där unga kvinnor värderas utifrån vikt och utseende. Att stora företag försöker kapitalisera på detta är ytterst beklagligt.