Sjukvård på Gotland har blivit en plånboksfråga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han beskriver avgiftshöjningen, som småpotatis. Han tror att människor snabbt fångas upp av högkostnadsskyddet.
Det krävs dock några besök innan högkostnadsskyddet tar vid. Förhoppningen bland oss alla bör vara, att man inte skall behöva besöka läkaren, så många gånger per år.
Dras man med en åkomma, men vården är för dyr; ja då tvekar man kanske. Upprepas detta gång på gång är ohälsan snart ett faktum.
Det är ovärdigt ett modernt välfärdssamhälle. Vem vill väl, att vi ska hamna där vissa sydeuropeiska länder befinner sig idag?
Där man medicinerar sig själv på löpande band, eftersom läkarvården bara är möjlig för dem med pengar på banken.
Högkostnadsskydd i all ära, men är GA:s Mats Linder medveten om vilka små marginaler, som många individer i vår kommun lever på? En femtiolapp kan mycket väl utgöra skillnaden, om man skall söka läkarvård eller ej.
Lever vi inte i samma verklighet eller var det helt enkelt länge sedan Linder träffade på en individ, som inte tillhör den borgerliga kärnväljarkåren?
Det är lätt att från borgerligt håll hånskratta åt en femtiolapp, men orättvisan i den här förändringen är stor.
Primärvården på ön har just blivit vad den inte skall vara i ett demokratiskt samhälle - en plånboksfråga.