Lars Lundström tycker sig ana en uppgivenhet hos mig när jag på Förintelsens Minnesdag skriver om antidemokratiska strömningar. Nix, pix!
Det går aldrig att känna uppgivenhet när man engagerar sig i humanitära frågor, i fredsfrågor eller att mota antidemokratiska strömningar i samhället. Framgångarna finns där alltid, även om framstegen inte alltid är så synliga.
Inte längre är vid liv
Men det kan kännas bekymmersamt att fortsatt kunna hålla minnet av Förintelsen vid liv när överlevarna inte längre är vid liv. Dock måste länkarna bakåt alltid hållas starka och synliga. Där har vi alla ett gemensamt ansvar.
Samtidigt håller jag med Lars Lundström att vi måste tala klartext om diktaturer och dess medspelare, såväl i dåtid som i nutid. Likaså att bekämpa orättvisorna och klyftorna i samhället och i världen.
Men det är inte bara högerextremismen som därvid hotar växa. Också terrorismen göds i grunden av orättvisorna.