Den svenska regeringen har bestämt att svenska skattebetalare ska stödja Irlands regering. I allra värsta fall riskerar varje svenskt hushåll att förlora bortåt 2000 kronor. Informationen till oss alla är närmast obefintlig. Irlands kris är inte orsakad av den amerikanska lånebubblan utan självförvållad. Men eftersom landet är medlem i EMU borde de andra medlemsstaterna tidigt ha insett problemet. Deras tystnad gör dem moraliskt pliktade att nu ställa upp och notan hamnar hos skattebetalarna.
Förluster är omfördelning
Men även vår svenska regering som borde hört varningsklockorna dåna var moltyst. Eftersom svenska folket valt sin regering blir vi därför moraliskt skyldiga att betala för regeringens passivitet - om man såg Irlands kris komma eller inkompetens om man inte fattade något.
Idag är media fulla av beskrivningar av krisens kostnader och förluster och hur dessa ska täckas. Märkligt nog nämns aldrig att bubblorna haft vinnare som borde vara med och betala. Köper man en lott vet alla att de egna förlusterna blir till vinster hos några få. Förlorar man på aktie- eller bostadsbörsen återfinns de hos någon annan.
Förlusterna är inte nationalekonomiska utan är främst en omfördelning. Verkliga förluster görs i ekonomin bara när fastigheter brinner upp, båtar sjunker, flygplan störtar eller fabriker, kontor, varuhus eller bostäder som med möda byggts upp står oanvända. Och när människor som skulle kunna jobba och producera tvingas till arbetslöshet. De jättelika förluster som vi bevittnat de senaste åren i USA, och sedan i EMU länderna men i också i Baltikum och Sverige, har därför inte i första skedet varit nationalekonomiska förluster utan motsvarats av vinster hos andra aktörer.
Förlorarna är främst hushåll som köpt bostäder till bubbelpriser eller tubbats att överkonsumera. Det gäller tiotals miljoner amerikanska och europeiska hushåll från Baltikum till Sydeuropa och Irland. Men bakom dessa förluster som i dag syns finns en mångårig uppbyggnad av vinster för alla de företag och individer som sålde mark och fastigheter till vad som visade sig vara överpriser.
Dags för en ny reduktion
Vinnarna var också aktörerna på en uppblåst finanssektor med groteska löner, bonusar och pensioner. Typiskt var att dessa vinster framför allt skedde i länder med extremt låg beskattning av sådana vinster att de tvingade oss i omvärlden att sänka våra kapitalskatter, vilket ökade bördan på lönerna.
Moraliskt sett borde de som gjorde vinsterna också betala förlusterna men så är inte fallet i dagens ekonomiska maktordning.
Förr i tiden kunde det dock ske. Kung Karl XI genomförde 1680 en reduktion och tog tillbaka till samhället vad adeln hade tillskansat sig när landet styrdes av en förmyndarregering.
Idag görs inget för att återvinna förlusterna och de som gjorde långsiktiga vinster på bubblorna behåller dem.
På Irland fortsätter man att dumpa sina kapitalskatter medan staten kompenserat bankerna för deras vanvettiga utlåning och på Wall Street och i Stockholm fortsätter finanssektorns ohemula självbelöningssystem.Men nu kommer finanskrisernas hårda nationalekonomiska förlustnota.
Maskiner och byggnader står outnyttjade och många miljoner tvingas till arbetslöshet med jättelika produktionsförluster som följd.
Vinnarna går skadelösa
Dessa kostnader tvingas den stora massan löntagare och pensionärer betala samtidigt som de också i slutändan tvingas betala stödet till krisländernas storbanker. Vinnarna på bubbelåren går skadeslösa.
Toppmöten inom EU enas under galgen om jättelika finansiella stödfonder. Som tidigare sagts: att alla EMU länder ska drabbas är kanske rimligt - väljarna har ju där valt politiker som bara hejade på när bubblorna växte i krisländerna och i slutändan tvingas alla väljare stå för att majoriteten valt inkompetenta politiker.
Mer tveksamt är varför svenska hushåll nu ska riskera uppåt ett par tusen kronor vardera för att andra länder gått åt pipsvängen.
Men kanske det är priset för att också svenska väljare valt en regering som de senaste åren blundade för alla bubblor här hemma och i omvärlden.