Det får bli ett varv till om sommarträffen. För det är så den heter, den tillställning som i folkmun nog alltid kommer att vara sommarfesten.
Landshövdingefesten kallar Ingrid Thunegard den konsekvent här bredvid. Så jag upprepar det igen: Sommarträffen arrangeras gemensamt av Region Gotland och länsstyrelsen, kostnaderna delas och gästlistan görs upp i samråd. Att regionfullmäktiges ordförande sägs vara självskriven, som det hette härom dagen, är därför rätt obegripligt i sammanhanget, han är rimligen att betrakta som en del av värdfolket.
Arrangemanget har stramats upp under 2000-talet och deltagare byts ut varje år. Själv har jag både plockats bort och kommit tillbaka.
När Johan Malmros (FP) inte bara vill diskutera utan dömer ut sommarträffen som skadlig ur demokrati- och förtroendesynpunkt hänger jag inte riktigt med. Skadlig?
”Det finns många sätt att skapa mötesplatser för relationsskapande och dialog”, skriver han. Med så många nyckelspelare på plats samtidigt? Var och när då? Finns det ett egenvärde i att växla spår bara för att metoden är gammal? Gäller det Almedalsveckan också?
Är det okej bara det blir tråkigt, undrar Eva Bofride. Nej, så menade jag inte. En tråkig tillställning skulle raskt förlora sitt attraktionsvärde och därmed försvinna av sig självt.
Jag tycker att Visborgsområdet är fint, rentav lite underskattat. Nog skulle ett partytält kunna sättas upp där lika väl som i residensets trädgård. Jag har förstås inte tagit reda på vad hyresvärden skulle säga men har svårt att tro att det inte skulle gå att ordna.
Statsmakterna har placerat det regionala utvecklingsansvaret på Region Gotland som också hanterar bland annat planfrågor. Länsstyrelsen har sitt uppdrag att se till rättssäkerhet och likvärdighet över landet. På Visborg finns båda, det är Gotlands administrativa centrum och borde vara den naturliga platsen.
Och jag tycker absolut att det ska serveras god mat med mycket gotländska produkter, liksom kultur med gotländska förtecken. Det är aldrig fel att trivas och rentav ha roligt när man jobbar.
För några år sedan var jag med och tog emot ett studiebesök från den västsvenska kommun där jag regelbundet tillbringar en del ledighet. De har också många sommarboende och kom hit för att ta reda på hur vi arbetar med våra, till exempel genom den årliga sommarträffen. För dem var Gotland ett föredöme värt att lära sig något av.
Sisådärja, nu har jag bidragit till att ge sommarträffen den stora uppmärksamhet som jag egentligen tycker är omotiverad.