LIBERAL KOMMENTAR
Inför naturens krafter står vi ofta maktlösa. Tyfonen Haiyans förödande framfart över Filippinerna har kostat minst 20 000 människoliv. Hundratusentals har förlorat sina hem och är i akut behov av mat och vatten. Familjer har splittrats, städer har jämnats med marken och dödssiffran stiger stadigt. Invånarna behöver hjälp. Röda Korset har redan fått in 1,5 miljoner kronor från privatpersoner i Sverige, vilket vittnar om ett stort humanitärt engagemang.
Svenskar är duktiga på att skänka pengar. När Haiti drabbades av ett jordskalv för knappt tre år sedan samlade svenska biståndsorganisationer in 153 miljoner kronor under en dryg månad. Det är dock inte i närheten av vad som skrapades ihop efter tsunamikatastrofen 2004. Under fyra veckors tid skänkte svenskarna en miljard kronor, det vill säga fem gånger så mycket som efter Haitikatastrofen.
Förklaringen till skillnaden i välgörenhetsambition är att tsunamikatastrofen på ett helt annat sätt kröp in under skinnet. Thailand är ett populärt turistmål bland nordbor. Haiti är för de flesta en ö långt borta. Många kände någon som mist en anhörig under julhelgen, andra tackade sin lyckliga stjärna för att ha valt skidbacken i stället för stranden. Att närheten till tragiken gav upphov till en vilja att hjälpa är inte särskilt konstigt.
Filippinerna är precis som Haiti inte ett populärt turistmål. Det betyder dock inte att de drabbade är i mindre behov av hjälp. När allt kommer omkring bör vår moraliska skyldighet att bistå våra medmänniskor grundas i behoven hos de nödställda, inte i vår egen känslomässiga upplevelse.
Tyfonen som dragit över Filippinerna är den kraftigaste som någonsin uppmätts på land. Dess offer förtjänar all hjälp som finns.