KÖPENHAMN. Danskarna är mycket egensinniga. Men den finns årligen en sak som förenar - drottningens nyårstal.
På nyårsafton, klockan 18, stannar Danmark. I slott som koja riktas då intresset mot Amalienborg där drottning Margrethe i direktsändning säger kloka ord till sitt folk. Den här gången var det tal nummer 40 - och traditionellt skålade danskarna i champagne och tog en liten bit "kransekage" till då drottningen avslutat med "Gud bevare Danmark".
I det föga auktoritetstroende Danmark skulle man kanske vänta sig att intresset för det här talet minskar - men så är det inte. Tvärtom; medierna bidrar till att det närmast blir hysteriskt. I timmar laddas det upp för talet - och efteråt analyseras varje ord.
Forskare har till och med dissekerat de 40 nyårstalen, från starten 1972, och funnit att drottningen började i en mycket akademisk ton och att språket senare blev närmast barnboksaktigt för att från 1987 åter ha hamnat på en högre nivå. Man har i analysen använt sig av läsbarhetsindex (lix) - och man räknar antalet ord: 807 ord 1972 och 1527 nu 2011. Med detta vill jag illustrera att intresset verkligen är stort!
Hur gick det då med 2011 års tal? Ja, liksom i Sverige ska regenten vara opolitisk men drottningen har ändå en förmåga att vara mycket stringent. Det tal som nu levererades betraktas som hennes mest markanta på många år. Hon konstaterade att vi befinner oss i en kris, att vi ska komma ur den och att vi gör det. Men då måste danskarna ta sig samman och vara omställningsberedda. Om det inte finns jobb eller utbildningsmöjligheter på hemorten måste man vara beredd att flytta. Och dansken kan inte luta sig mot att alla problem löses i rådhuset... det gäller att ta tag i sin egen situation.
Ord och inga visor från drottning Margrethe!
Ett annat uppmärksammat danskt tal är statsministerns. Det sänds alltid på nyårsdagens kväll och får nästan lika mycket uppmärksamhet som drottningens, åtminstone medialt.
I år var det debut för den nya socialdemokratiska statsministern, Helle Thorning-Schmidt. Hon såg kompetent och statsmannamässig ut men det som bjöds var en ganska tunn kopp te. Regeringen har ju fått en dålig start, de första hundra dagarna har präglats av löftesbrott och ett kopierande av den tidigare borgerliga regeringens ekonomiska politik. Nu förväntades, inte minst från de egna leden, att statsministern skulle presentera några planer som på allvar kunde visa att det blivit ett regimskifte i Danmark.
En politisk kommentator, Peter Mogensen (som står socialdemokraterna nära) formulerade förväntningarna så här: "Hon ska vara uppriktig: Arbetslösheten kommer att öka, och krisen fortsätta. Hon ska få oss att känna att vi måste hålla ihop. Hon ska berätta att en skattereform är nödvändig, men svår. Och så ska hon berätta om regeringens projekt. Inte en käft har en aning om vad hon vill."
Resultatet? Tyvärr nedslående. Före valet, i september förra året, lovade Helle Thorning att danskarna skulle investera sig ur krisen. Nu, i nyårstalet, handlade det om besparingar och nedskärningar. Ingenting om reformer och satsningar. Många i de egna leden hade hoppats att statsministern nu äntligen skulle komma ut som en fullblodspolitiker, men hon verkar vilja fortsätta som en osynlig teknokrat...
Och när det nu inte kom något konkret ur statsministerns mun lär de hungrande få vänta minst ytterligare ett halvår. Ty nu ska Helle Thorning-Schmidt leda det danska ordförandeskapet i EU under sex månader. Det kommer inte att ge tid till några revolutionerande lösningar på Danmarks inrikespolitiska kris.