Riksdagens majoritet tycker inte att cirka 110 000 löntagare ska få minskad statlig inkomstskatt och kommer i dag att besluta meddela regeringen att den bör ta tillbaka förslaget – förutsatt att man lyckas rätt. Beslutet var planerat till i går men sköts upp efter lång debatt.
Oppositionspartierna (S, MP, V och SD) har genom ett så kallat utskottsinitiativ i finansutskottet föreslagit att riksdagen ska tillkännage för regeringen att riksdagen vill att förslaget om höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt tas tillbaka.
Grunden för majoritetens utskottsinitiativ är att en skattesänkning med tre miljarder skulle vara en oansvarig finanspolitik som dessutom får felaktiga fördelningspolitiska konsekvenser.
Frågan är nu vilken effekt den samlade oppositionens initiativ kommer att få. Här har regeringen och riksdagsmajoriteten skilda uppfattningar vilket bäddar för en besvärlig konstitutionell konflikt. Dagens riksdagsbeslut får nämligen väsentligt olika innebörd beroende på hur regelverket tolkas.
De borgerliga partierna företräder en tolkning som går ut på att statens budget slås fast när riksdagen beslutar att anta en budget. Det budgetförslag som samlar flest röster vinner och riksdagen kan inte i efterhand besluta att ändra vissa delar utan att bryta mot Riksdagsordningen.
De fyra oppositionspartierna hävdar däremot att det går alldeles utmärkt – under förutsättning att den aktuella åtgärden stärker statens finanser.
Är regeringens tolkning riktig är dagens riksdagsbeslut inget mer än luft. Det är en åsikt från oppositionen, om än klädd i högtidsdräkt. Om å andra sidan oppositionens hållning skulle vara riktig är det bara för regeringen att lyda – den verkställande makten är underställd den lagstiftande.
Såväl regeringens som riksdagsmajoritetens regeltolkningar passar deras politiska agendor. Regeringens tolkning får dock viss tyngd av att den hittills har ansetts vara praxis.
Slutligen kan det bli konstitutionsutskottet som har att avgöra vilken tolkning som är den rätta. Det innebär dock ett uppenbart problem: konstitutionsutskottet är en del av riksdagen.
Utskottet är visserligen väl lämpat att granska handläggningen av regeringsärendenas lagenlighet, men inte riksdagens. När som nu den verkställande och lagstiftande makten inte kan enas om de parlamentariska spelreglernas tolkning anstår det en demokrati att konflikten inte avgörs av endera parten utan av en neutral tredje part – den dömande, tredje statsmakten.
En klok riksdag ser behovet av en neutral avdömning och vänder sig till högsta dömande instans i offentligrättsliga mål, det vill säga Högsta förvaltningsdomstolen. Även om ordningen att avdöma denna typ av mål inte finns skulle knappast Högsta Förvaltningsdomstolen vägra om riksdagen vänder sig dit med begäran om lagtolkning. På så sätt skulle denna väsentliga fråga kunna få en neutral och saklig behandling istället för att underställas intressena hos tillfälliga politiska majoriteter i riksdagen.