Ett välfärdsamhälle som det vi har i Sverige, bygger på att alla ställer upp och bidrar efter förmåga, så att alla får del av den välfärd vi har. Skatten är det verktyg vi har för att utjämna kostnader och göra det möjligt för alla att kunna gå i en bra skola, få sjukvård utan att plånboken ska avgöra om man har råd och så att äldre kan få den omsorg de behöver.
Jag träffade nyligen en grupp gymnasieungdomar som besökt Ghana. Där fick gymnasieelevernas föräldrar betala cirka 70 000 kronor om året i terminsavgift för eleverna. I Sverige betalas denna kostnad av skatterna gemensamt.
Men ska vi kan ha denna välfärd hänger det på att alla solidariskt betalar skatt efter förmåga. Därför blir det så upprörande att några smiter från sin del av skattebetalandet.
Skattefuskarna fick nyligen ansikten när svt:s Uppdrag Granskning avslöjade en lång rad förmögna direktörer, höga tjänstemän och adliga. Dessa hade placerat pengar utomlands, men nu plockat hem dem och skattat för dem när skatteparadisen inte längre var skatteparadis.
Det lät så ihåligt lumpet, när några försökte förklara att det berodde på att de inte tänkt på att betala skatt, att de glömt bort pengarna och en lång rad ynkliga ursäkter. Dessa rika människor håller stenkoll på sina pengar, ytterst få är nonchalant ointresserade av sina miljoner på en bank i ett skatteparadis. De vet mycket väl, men ljuger friskt när de nu avslöjas som skattesmitare.
Länge kunde skattefuskarna lugnt ha sina miljoner på banker i skatteparadis. Men år efter år har avtal gjorts, som ger Skatteverket rätt att begära ut uppgifter om vilka tillgångar som finns i utländska banker. I Sverige slipper de som har sina pengar gömda i utländska banker ifrån straff om de självmant deklarerar miljonerna och skattar för dem fem år tillbaka. De får alltså straffrihet om de själva tar hem pengarna och skattar för dem. Men de åker på straff och extra skatteavgift om de avslöjas av Skatteverket.
Man kan fråga sig varför de rika skattesmitarna ska behandlas så lindrigt, när Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen av den borgerliga regeringen fick jaga bidragsfuskare med ljus och lyckta. För att få in några hundra tusen kronor. Medan de rika skattefuskarna undanhåller miljarder kronor.
De fattiga fuskar med bidrag för att överleva det dagliga livet. De rika skattefuskar för att öka på sina förmögenheter och värst av allt, de smiter från sin solidariska skyldighet att efter förmåga bidra till all den välfärd, som de och alla andra utnyttjar. Genom skattefusk av olika sorter försvinner varje år cirka 133 miljarder kronor.
Det är pengar som skulle kunna användas till en bättre skola, en bättre sjukvård, en bättre äldreomsorg och mycket annat som vi önska av den offentliga välfärden, vägar, broar, elförsörjning och att tågen går fort, i tid och säkert.
Om alla betalade den skatt de skulle och inte smet från sin del och skyfflade över den på alla andra, skulle vi säkert kunna sänka skatten en del. På grund av skattefuskarna har vi en onödigt hög skatt för att betala vår välfärd. Hur får vi stopp på skattefuskarnas ruttna moral?