”Jag ska aldrig mer klaga på skatten.” Så sa Liza Vikström när hon var huvudperson i förra lördagens Du&jag här i GT. Hennes gripande berättelse om att ha fått ett svårt sjukt barn satte fingret på en punkt som vi lätt glömmer.
Vi blir så ivriga att diskutera hur stor skatten ska vara, vilka skattebaser som ska användas, var marginalerna går och hur man kan hitta avdrag, att vi glömmer det viktiga, vad skatten används till.
Här på Gotland går huvuddelen av kommunalskatten, alltså det som Region Gotland tar ut av sina medlemmar, till vård, skola och omsorg. Där hamnar 90 procent av skatten och hälso- och sjukvården tar hand om en tredjedel av det, alltså 30 procent av hela skattekakan. För den sjuke eller anhörige är det värt varenda krona.
Många klagar på skatten men av dem som verkligen varit i stort behov av akuta livsviktiga insatser utan att någon frågar efter försäkringsbolag eller plånbok säger nästan alla jag träffat precis som Liza. En enda patient kan få kosta många hundratusentals kronor och så ska det vara.
Och bemötandet är ofta gott och är så på många håll. Socialnämnden redovisade i fredags resultat av kvalitetsundersökningar som är positiva. Att förbättra äldreomsorgen är ett fortlöpande och tålmodigt arbete. Idag när kommuner och regioner mäter sina resultat och jämför sig med varandra inom ramen för olika kvalitetsprogram är det skönt att kontatera att Region Gotland tillhör de som lyckats väl och genom detta dragit hem extra pengar till ön, i det här fallet nära tre miljoner.
Att det sedan finns andra områden där det går mindre bra och ytterligare andra som faktiskt inte låter sig mätas behöver inte grumla den glädjen.
Det är en vanlig uppfattning att Gotland har högst eller näst högst skatt i landet. Det stämmer allt sämre. Idag är vi nummer 73 i skatteligan efter att ha legat betydligt högre upp tidigare.
Och skattesystemets viktigaste uppgift är att stå för solidariteten i riktigt utsatta lägen.