Det kanske är vanligt att andra talar om för Eva Bofride vad hon ska skriva i sina ledare, jag gör det inte.
Jag tyckte däremot att hennes skatteledare häromdagen behövde kompletteras. Så meningen ”Ulla tycker också att jag borde skriva om andra saker…” träffar inte riktigt mål. Nog om det, skatten har vi olika mening om och det är ju det ledarsidor är till för att klargöra.
Min utgångspunkt är inte att skatt i första hand är en börda. Att alla skatteintäkter egentligen är medborgarnas och företagens pengar kan man förstås hävda, men då får man i konsekvensens namn också inse att alla uppgifter som idag utförs med hjälp av skatter också är medborgarnas och företagens ansvar. Som man måste hitta andra betalningsmodeller för om man inte vill skattefinansiera.
I vårt välfärdssamhälle har vi valt att bygga upp gemensamma tillgångar. Vi blir alla delägare i en hel rad effektiva och storskaliga lösningar på gemensamma problem som hur man tar sig fram i landskapet och tillgång på utbildad personal för forskning, sjukvård och vad vi nu behöver. Genom det politiska systemet har vi också möjlighet att kandidera till poster med inflytande över dessa tillgångar.
Vår gemensamma sektor har starka försäkringsinslag. Det kan gälla sådant som rör alla, som utbildning, eller sådant som drabbar mycket få, som behov av hjärtkirurgi. Genom den stora omfattningen blir systemen robusta och i jämförelse med andra alternativ billiga.
Nyliberaler brukar hävda att vi själva borde få välja och skaffa merparten av allt som idag skattefinansieras. Dock brukar vissa områden undantas. Vi ser av någon anledning sällan förslag på att olika arméer ska få lägga anbud på vårt försvar eller att vi borde få välja mellan konkurrerande kungahus.
Storleken kan alltid diskuteras men sammantaget har jag fortfarande svårt att se att inte också företagen har nytta även av den allmänna löneavgiften.
❑❑❑ Gotlandstrafikens framtid fortsätter att oroa. Även om regionens linje i argumentationen gentemot staten är att Sverige behöver Gotland är det vi som lever här som är närmast berörda. Det borde vara högsta prioritet att informera oss om utvecklingen.
Att upphandlingen är sekretessbelagd är naturligtvis nödvändigt. Men nog borde man kunna säga något om utredningen av statliga färjor.
Och har man plötsligt från regering och trafikverk insett att det inte går att släppa den information som var utlovad före årsskiftet måste det åtminstone vara värt ett samtal till Gotland för att berätta om denna omsvängning.