Som Rojas skriver: "när man läser något liknande förstår man varför allehanda globaliseringsfientliga irrläror så lätt kan få fotfäste bland våra skolungdomar".
I måndags skrev jag apropå en undersökning av svenska elevers kunskap i modern historia att dåliga kunskaper föder dåliga värderingar. Här har vi ytterligare ett exempel.
En som granskar läroböcker med lite gladare humör än Rojas - men med skarprättarskärpa - är litteraturhistorikern, författaren och retorikexperten Göran Hägg. I över två decennier har han, ämne för ämne, underhållit Aftonbladets läsare. Ibland ägnar han sig åt rena lustmord på usla läromedel. Det är en fröjd att läsa. I januari i år sågade han ett antal böcker om samhällskunskap jämsmed fotknölarna. (http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,971695,00.html). Häggs analys är inte politisk. Hans kritik siktar så gott som uteslutande in sig på läromedlens låga kvalitet och ängsliga försök att hänga med i tidsandan .
Skolan och dess läromedel bidrar till att forma framtidens medborgare. Att läsa läxorna tillsammans med barnen har väl alltid varit en god idé. Men det är väl inte meningen att det skall vara nödvändigt för att korrigera innehållet.