Skillnad att ha och inte ha ett jobb

Politik2006-04-04 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ung och arbetslös, det är vardagen för fler än hundratusentals personer under 30. Trots att det råder högkonjunktur har ungdomsarbetslösheten stigit under de senaste åren. Många unga vittnar om att de sökt jobb efter jobb utan framgång. De möts av en arbetsmarknad som inte verkar bry sig om dem och en regering som gång på gång påstår att det kommer att bli bättre.
I vårbudgeten kommer regeringen att göra en "stor samlad satsning på ungdomar". Det handlar bland annat om fler sommarjobb och bidrag för resor för arbetssökande. Vid årsskiftet infördes nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som akademikerpraktik och lärlingsplatser. Åtgärder staplas på åtgärder, men den bistra sanningen är att ingenting händer.
Situationen är inte unik för Sverige. De senaste veckornas omfattande protester i Frankrike bottnar i samma verklighet. Där är ungdomsarbetslösheten ännu högre, men till skillnad från i Sverige försöker regeringen i Paris tänka i nya banor för att komma åt problemet. Förkortningen CPE, som på svenska står för det första anställningskontraktet, har nu fått godkänt, om än inte helt utan förbehåll, av president Jacques Chirac.
CPE innebär att unga får göra avkall på en del av anställningstryggheten för att lättare få in en fot på arbetsmarknaden. Det är ingen överdrift att säga att det är en mycket impopulär reform. I dag väntas nya stora protester mot den i Frankrike. Paradoxalt nog verkar många fransmän mer upprörda över den nya anställningsformen än att så många är helt utestängda från den stela arbetsmarknaden.
Den franska debatten har en svensk koppling. Centerpartiet vill som enda parti pröva en liknande reform för att komma åt ungdomsarbetslösheten. Enligt centerpartiet skulle deras ungdomsavtal kunna ge flera tusen nya jobb åt ungdomar som i dag står utanför arbetsmarknaden. Siffrorna kan så klart ifrågasättas, men inte centerpartiets vilja att göra det lättare för unga att få jobb. Därför är det lite löjligt när utbildningsminister Leif Pagrotsky frågar Maud Olofsson hur det går med "sammanhållningen i vårt land" om det blir "fritt fram att sparka ungdomar", eller när SSU-ordföranden Anna Sjödin undrar om nästa centerreform blir "trasiga godsvagnar som ungdomsbostäder".
Det är typiskt för regeringen och socialdemokraterna att bortse från att det stora problemet är att många inte har något jobb att gå till, och att istället kritisera dem som de anser vill "rasera tryggheten" på arbetsmarknaden. Frågan Pagrotsky bör ställa sig själv är vilka lagar och regler som gör att företagen inte vågar anställa.
Problemet med centerpartiets förslag är att särlösningar på arbetsmarknaden sällan är en god idé. Det skapar mer eller mindre godtyckliga gränsdragningar, oavsett om reglerna ska gälla unga eller äldre, vilket förre finansministern Kjell-Olof Feldt föreslagit. Det vore bättre att föreslå flexiblare arbetsmarknad för alla. För om det blir mindre riskfyllt för företagen att anställa, då blir jobben fler. På en sådan arbetsmarknad är det ingen katastrof att förlora arbetet, eftersom det kommer att finnas andra jobb att få.
Tänk om debatten kunde handla om hur sådana reformer skulle kunna se ut istället för att misstänkliggöra och smutskasta de som tänker nytt.