Vänsterpartiet har hållit kongress. Lite av den ståndaktige tennsoldaten är det allt. Där uppehålls klara skillnader mellan vänster och höger.
Och Lars Lundström underblåser i GT med häpnadsväckande siffror om miljardrullningen i finanssektorn, me-dan lönerna är alldeles för låga. Allt borde ju delas ut till vård, skola, omsorg. Välfärden håller på att raseras, det är alla vänsterdebattörer överens om.
Samtidigt ger Dagens samhälle klara siffror som visar att vi har aldrig satt så mycket på välfärdssektorn, i reala pengar, som nu. Bara kostnaderna för LSS (omsorg om alla med särskilda behov) lär ha ökat med flera hundra procent.
Är man lagd som jag börjar man frukta att behovet av mer skattepengar för att klara alla ökade krav kommer att stjälpa hela välfärden. De där kapitalisterna som ska beskattas har en förmåga att försvinna.
Ideologiernas århundrade
1900-talet var ideologiernas århundrade. Både vänsterns och högerns idéer drevs till sin yttersta spets. Och allt tog en ände med förskräckelse. Nu sägs det att statsminister Fredrik Reinfeldt ”driver vänsterpolitik”, och den socialdemokratiske ledaren Stefan Löfven ”flirtar med högern”.
Alla söker nya vägar. Men inte sitter någon ny Karl Marx och filar på en ekonomisk teori för det utvecklade tjänstesamhället. Vi väljare famlar i blindo.
Fint i Västervik
Pigge Werkelin försöker förstås i den branschen också. Om Moderaterna med sina goda kontakter med näringslivet och Socialdemokraterna med förankring bland löntagarna slår sig ihop, då borde väl alla bli nöjda?
Han pekar på att det går fint i Västervik. Fast i kommunerna är det nog vanligare med samarbete mellan socialdemokrater och centerpartister. Förmodligen mer en fråga om personkemi än om ideologi.
Visst kan man se USA och Sovjet som försöksfält för liberalismen och socialismen. På frihet från reglering, privata initiativ och ”hjälp-dig-själv” byggde USA världens starkaste ekonomi.
Men en femtedel av medborgarna saknar sjukförsäkring (tills nu?) och barndödligheten är större än i många u-länder. En koloss på lerfötter?
I Sovjet var ingen arbetslös, för alla fanns sjukvård och skola med god kvalitet. Det bygget föll ändå ihop, som ett korthus. Vad kunna vi lära härav? All mänsklig ävlans fåfänglighet kanske.
Vår hotande livsstil
Så här är det. Sveriges problem är inte att aktieägare skulle samla pengar på hög och underbetalda arbetare lida nöd. Vårt problem är att vi allihop konsumerar mycket mer än jordens resurser tillåter, om vi menar någonting med ”rättvis fördelning” mellan jordens sju miljarder invånare.
Vår livsstil hotar den miljö och det klimat som våra barnbarnsbarn skall leva med.
Vi lever i en helt annan värld än Adam Smith på 1700-talet, Karl Marx på 1800-talet och Per Albin på 1900-talet. Därom borde den politiska debatten handla.