Skillnader i sakfrågor finns alltid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag blir dock lite fundersam när Håkan Ericsson använder uttryck som att jag "riktar stenhård kritik från vänster i flera av centerns kärnfrågor" och "går ytterligare några steg åt vänster". Det är viktigt att komma ihåg att det är skillnad på ideologi och enskilda sakfrågor Jag tror inte att det finns någon person som ärligt kan säga att den till hundra procent sympatiserar med "sitt" partis alla sakfrågor. Den som påstår sig göra det är nog som sagt inte ärlig eller också tyvärr helt hjärntvättad.
Därför tycker jag att det är en överdrift att påstå att mina synpunkter på kärnkraften och skotillverkningen i Asiens låglöneländer skulle vara speciella vänsterfrågor. Jag har aldrig hört Maud Olofsson ha någon annan uppfattning än att kärnkraften skall fasas ut och ersättas med bland annat förnyelsebar energi, däremot tycker jag att det kunde gå snabbare. Är också övertygad om att hon delar min uppfattning om skotillverkningen och de usla villkoren på fabrikerna.
Den svenska fackföreningsrörelsens förträfflighet och ofelbarhet basuneras ofta ut av Håkan Ericsson och andra skribenter på Folkbladets ledarsida, så även i tisdags. Ibland tas det dock i lite väl mycket och ett talande exempel är lönerna för all personal inom hemtjänsten. Ett tungt, slitigt och mycket viktigt arbete som ofta utförs av kvinnor. Medellönen är drygt 16 000 kronor per månad!
Det tycker jag är ett klart misslyckande och pekar på fackföreningarnas oförmåga och ovilja att skapa bra löner för alla. Men det är klart, arbetsgivaren och förhandlingsparten när det gäller hemtjänstpersonalen är landets kommuner, vilka också ofta har stark socialdemokratisk dominans.
Till sist Håkan Ericsson: Du kan känna dig lugn, jag delar helt centerns ideologi precis som jag gjort sedan 1970 när jag röstade första gången. Däremot delar jag inte alltid partiets uppfattning i alla sakfrågor och då debatterar jag även dessa. Som ledarskribent är det nämligen viktigt att inte enbart vara en megafon för sitt parti, för då kommer debatten definitivt att avstanna och det för inte samhället framåt.