Skitsnack är inte granskning
Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Wera Svensson blandar förmodligen ihop skitsnack och avundsjuka med den form av granskning jag pratar om.
Jag är fullt medveten om att det finns skitsnackare och dubbelmoralister i alla sammanhang, även inom kyrkan. Folk som tar varje tillfälle att klanka ner på vad andra gör men själva inte lyfter ett finger för att göra något själv.
Har man många sådana i sin omgivning är det lätt att bli både irriterad och frustrerad. Men skitsnack är inte detsamma som granskning. Den granskning jag pratar om handlar om hur en person med mycket makt hanterar sina olika uppdrag. Hur privata affärsintressen samarbetar med politiska förtroendeuppdrag.
Helt enkelt att en granskning ska verifiera den egna övertygelsen hos den granskade personen (Inger Harlevi eller annan) om att det inte finns några problem med att hålla isär sina roller.
Wera Svenssons beskrivning av Gotland som ett transparent samhälle där medborgarna har full insyn i allt som händer känner jag inte till överhuvudtaget. Hon påstår att "Allt som händer här, sker på öppen scen. Det borde borga för öppenhet och tolerans, eftersom det är så lätt att få information".
Min erfarenhet som reporter i snart 20 år på Gotland är den helt motsatta. Nämligen att på Gotland är myndigheter, enskilda tjänstemän och politiker, uselt insatta i offentlighetsprincipen och vilka regler som gäller för medborgarnas insyn i myndigheternas arbete.
Det politiska Gotland har en extremt bekväm position när man efter varje politisk nämnd har sammanträtt kallar till presskonferens för att berätta vad som har beslutats.
Vill vi skriva om något innan det är bestämt är det inte lika enkelt. Jag minns hela bibbor med papper som stämplats med "arbetsmaterial" trots att det i högen av dokument fanns en majoritet av allmänna handlingar som inte varit hemliga. Någon nämnd hemligstämplade till och med dagordningen till ett möte och gotländska journalister fick begära överprövning av beslutet att inte lämna ut en lista på de ärenden nämnden skulle behandla.
Det har blivit bättre men ännu finns mycket att göra. Just Gotlands litenhet med många informella sammanslutningar och där samma personer sitter med i olika grupper utgör en risk att insynen blir mindre transparent. Därför är det viktigt att var och en håller hårt på att inte blanda ihop sina lojaliteter. Jäv är en sak men det finns många olika nyanser innan man hamnar där.
Att vägra ha insikt om denna problematik är ett tecken på en oroväckande brist på respekt för demokratin.
I valet mellan att stå på skitsnackare och falskspelares sida eller på engagerade och handlingskraftiga personers (som Inger Harlevi) ställer jag mig utan att tveka på Inger Harlevis sida.
För den skull ska hennes makt inte undgå granskning och ifrågasättas när det är befogat.