Skjut inte på skolskjutsen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förslaget kommer att skapa en intensiv debatt. Men den som försöker göra detta till en konflikt mellan stad och land är ute i ogjort väder. Gotland utanför Visby är väl företrätt i kommunfullmäktige. Av 71 ledamöter i fullmäktige kommer bara 23 från Visby. De två tyngsta partierna i den styrande koalitionen är centern och moderaterna. Av dessa båda partiers ledamöter är bara sex av 31 från Visby. Så de som berörs av skolnedläggningarna är väl representerade bland dem som skall fatta besluten.
Själv tror jag att små skolor ofta är bra skolor. De är i bästa fall lugna miljöer där barnen känner att de syns utan att behöva skrika. Det är också mitt intryck att man på Gotland verkligen gjort sitt bästa för att behålla de små skolorna, till skillnad mot många andra landsändar. Men med ett vikande elevunderlag når man till slut en smärtgräns som tvingar fram beslut om nedlagda skolor. Jag tror faktiskt att den gränsen är nådd vid många av de skolor som pekas ut i tjänstemannaförslaget. Att det nu blir så många skolor samtidigt som riskerar nedläggning beror på att man i det längsta undvikit sådana beslut.
Så skjut inte på skolskjutsen.
Skolnedläggningar är beklagliga på flera sätt. Det är oerhört tråkigt att Gotlands befolkningsutveckling är så dålig att skolorna får för få barn.
I Vision Gotland 2010 satte man upp målet att minst 65 000 personer skulle bo på Gotland år 2010. Det är tre år kvar, men det är redan uppenbart att vi inte kommer att nå det målet. Långt därifrån.
Det kanske är läge att utvärdera Vision Gotland 2010 istället för att fila på Vision Gotland 2025?
Så vi har inte en konflikt mellan stad och land. Det vi har är en skillnad mellan önskad och verklig befolkningsutveckling.
De delar av Gotland där skolbarnen nu kanske skall skickas ut på dagliga resor med skolskjuts får det inte lättare att vända trenden. Därför förtjänar givetvis varje nedläggningshotad skola att få sin framtid prövad utifrån sina egna förutsättningar. Det verkar som om politikerna och skolförvaltningen insett behovet av att förankra besluten lokalt. Men det innebär ju inte att det inte kommer att uppstå konflikter och besvikelse.
De politiska partierna har ännu så länge valt att huka bakom tjänstemannaförslaget. Det kanske är klokt att inte i förväg låsa sina positioner i en sådan här fråga, om man skall ha en vettig dialog med som påverkas av nedläggningarna. Då kan man inte köra över folk. Men nu kan partierna inte huka längre. Nu måste de bevisa att de är vuxna uppgiften.