Sverige hade vid början av 1990-talet en grundskola där elevernas prestationer låg på topp och likvärdigheten mellan landets skolor betecknades som hög. Jämfört med andra länder hade Sverige en hög grad av sammanhållet och likvärdigt skolsystem.
Lärarnas Riksförbund presenterade på DN Debatt den 3 maj 2012 slutsatser från en rapport där man låtit SCB ta fram uppgifter om 400 000 elever ur fyra olika årskullar.
Rapporten visar att den svenska grundskolan förvandlats från en av världens mest likvärdiga skolor till en skola där elevknutna faktorer får allt större betydelse, där kunskapen om en elevs bakgrund gör det relativt enkelt att förutspå om, och i så fall i hur stor utsträckning, han eller hon kommer att lyckas med sina studier i grundskolan.
De insamlade uppgifterna ger tydliga belägg för att det är de svagaste eleverna som förlorat mest på skolutvecklingen i Sverige de senaste 20 åren.
Enligt SvD den 27 augusti har RUT-avdraget för läxhjälp blivit en guldgruva för läxhjälpsbranschen. De fyra största företagen sålde i fjol läxtjänster för nästan 60 miljoner, en ökning med över 40 procent på ett år.
En mild gissning är att det är just de barn som redan idag lyckas bäst som får del av denna satsning. Vi vet att svensk skola gynnar barn i utbildade, medvetna och aktiva hem. Här finns också en förmodad inkomst som klarar finansieringen av köpt läxhjälp.
SvD skriver vidare att en snabb granskning av vilka som i störst utsträckning använder RUT visar att höginkomstkommunerna ligger i topp: I Danderyd 14 procent, i Lidingö kommun tolv. I Botkyrka och Södertälje ligger i stället andelen på drygt två procent. Det är bara ett antagande att fördelningen av läx-RUT är liknande. Tyvärr är det inte dessa barn som behöver hjälpen mest.
Satsningen har således blivit en subvention som gynnar redan gynnade, samtidigt som kommunpolitiker i mindre rika kommuner svettas med dålig ekonomi och svårighet att få resurserna att räcka till.
Samtidigt innebär läx-RUT ett godkännande av läxan som metod och risken för att ansvaret att lyckas flyttas från skolan och pedagogen till eleven och hemmet. Läx-RUT sänder signalen att läxor ska vara en del av systemet och den gamla hederliga borgerliga ansvarskulturen visar här sitt allra tristaste ansikte. Alla barn har inte samma möjlighet och alla hem har inte möjlighet att ta samma ansvar.
Lägg till detta det femte jobbskatteavdraget där vi som redan tjänar bra får ännu mer i plånboken och därmed än större möjlighet att ta ’ansvar’ för våra barns lärande. Tårta på tårta och ännu djupare klyftor är risken man tar. Det hävdar också Skolverket samt båda lärarfacken som uttrycker stor oro för ökade problem med likvärdighet.
Ska man dessutom mäta effektiviteten i varje satsad krona blir det tokiga än värre. När ekonomi- och utbildningsforskare Jonas Vlachos jämförde statens kostnader för läxsubventionen med vad en lärarledd skollektion kostar, blev slutsatsen att systemet var ineffektivt. Varje RUT-timme kostade mellan tre och fyra gånger mer än en lärartimme per elev.
Om läxan ska vara en del av skolan måste den vara sådan att varje elev kan ta till sig den och utvecklas av den även utan köpt stöd eller aktiva, intresserade och kunniga föräldrar.
Läxor kan, även utan RUT, vara djupt orättvisa och bidra till stora skillnader i lärandet. Många riskerar att bli sittande med för svåra läxor som ställer sådana krav att en elev faktiskt måste få stöd för att klara den.
En läxa som kräver coaching, förklaring, samtal, historisk bakgrund och analys är till sin struktur djupt orättvis då alla inte kan få det.
Skolan ska vara kompensatorisk och ge alla samma chans att lyckas. Hur det uppdraget bara hamnat i malpåse när de redan gynnade fortsätter gynna de sina är för mig en gåta!
Skolverket stänger, med all rätta, Lundsberg, men handlar det om att följa skollagen borde Skolinspektionen stänga av läx-RUT och dess förespråkare!