I gårdagens GA berättades att skolbespisningen på ön har slutat att servera pannkakor eftersom det är för dyrt. I sig inget stort problem men nog är skolmaten väldigt viktig.
Av artikeln framgick att en genomsnittlig måltid i Region Gotland ska kosta 7,59 kronor. Då räknas bara råvarukostnaderna, inte transporter, personalkostnader och övriga utgifter. När dessa räknas in låg Gotlands kommun förra året på riksgenomsnittet för vad skolmaten kostar.
Sett till vad just maten kostar förefaller läget vara annorlunda. Enligt Livsmedelsverket kostade den genomsnittliga skolmatportionen drygt 11 kronor förra året. Om de gotländska siffrorna är korrekta är det alltså drygt 50 procent mer än vad den gotländska maten kostar.
Den stora skillnaden är onekligen ett dåligt tecken även om det inte är kostnaden i sig som är avgörande för matens kvalitet. Från juli i år finns det ett nytt lagkrav på att skolmaten ska vara näringsriktig. Om maten som öns barn får sig till livs i skolan är det förtjänar att utredas närmare.
Att regeringen införde det nya kravet på näringsriktig skolmat är bra, att det inte har gjorts tidigare är svårbegripligt. För att kunna tillgodogöra sig undervisningen är bra mat en absolut nödvändighet. Att tumma på kvaliteten innebär att man försämrar elevernas förutsättningar att skaffa sig en bra grund att stå på inför vuxenlivet.
Trots detta beräknar fyra av tio kommuner inte näringsvärdet i den mat som serveras och mer än åtta av tio serverar maten alldeles för tidigt. Det är alltför tydligt att skolan då inte är underställd en helhetssyn utan mer påminner om ett lapptäcke av olika lösningar. För att få bukt med dessa problem krävs att både politiker och rektorer är villiga att förbättra situationen.
Visst, det kommer att kosta mer. Men just skolan är en sådan sak som måste få kosta en del. Att dra in på maten är dålig resursanvändning eftersom det skapar problem under lektionstid i form av trötta och okoncentrerade elever. Det är ett kortsiktigt tänkande som ingen tjänar på.