Skolans kris - prövningarnas tid

För att förstå varför dagens skola ser ut som den gör är det viktigt att vi känner till dess historia. Hans Söderberg skriver om skolans historiska bakgrund i två artiklar. Det här är första artikeln.Historien upprepar sig inte, men vi kan lära oss av historien. Det blev tydligt genom Marcej Zarembas artikelserie i DN under våren och kanske ännu tydligare genom historieprofessorn Hans Albin Larssons bok "Mot bättre vetande - en skolhistoria". När vi ska skriva om skolans kris är det därför nödvändigt att i all korthet studera vår svenska skolhistoria, granska politiska beslut och de pedagogiska idéer som kan göras ansvariga för den utveckling som lett till dagens situation.

Politik2011-07-23 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.


Skolreformernas stora tid
Tiden efter andra världskriget blev precis som idag en skolreformernas stora tid. Då skedde det nödvändiga upproret mot den auktoritära skolan - den som kunde förknippas med tankegods som varit vägledande för nazism och fascism - och istället skapandet av den demokratiska skola som satte eleven i centrum.

Ingemar Bergmans och Alf Sjöbergs film "Hets" skildrade den förtryckande läraren i den demoniske Caligulagestalt, som framträdde i Stig Järrels skepnad med pekpinnen i högsta hugg. Ett antal år senare blev en annan film, "I döda poeters sällskap", kult genom den bild som där presenterade den entusiasmerande och kunniga läraren.

Läraren som blev en elevernas idol också i den meningen, att han stod upp emot en förstockad skolledning. Många är de elever, som minns lärare av det ena eller andra slaget, lärare, som skapat aversion mot allt vad skola heter och lärare som lyft individen till insikt och glädje utifrån förmågan att göra kunskapen levande och nödvändig.


Allas privilegium
När väl grunderna för den demokratiska skolan lagts genom skolkommissionens arbete (1946) skedde genombrottet för den skola, som stod öppen för alla och som gjorde klassresan möjlig. Att skaffa sig kunskap och bildning blev allas privilegium och massor av pengar fanns tillgängliga för skolreformer ända fram till mitten av 70-talet, då den frikostiga staten blev medveten om kostnadernas restriktioner.

Det fanns egentligen ingen hejd på allt det som skolan tilltroddes kunna göra; kunskap och fostran var huvudorden. Och pedagogerna började formulera de visioner som i huvudsak utgick från amerikansk reformpedagogik.

"Proggarna" som de allmänt kom att kallas, ledde skolarbetet in på spåret att kunskap var någonting som eleverna helt enkelt kunde söka på egen hand. Det räckte med lärare som gjordes om till handledare för en verksamhet som varken behövde timplaner, kursplaner eller betyg.

Friheten blev i det närmaste total. "Processen" som det hette, var det viktigaste, innehållet i undervisningen underordnad. Katedern kastades ut ur klassrummet.