Regeringen kommer snart att besluta om att otillåten frånvaro ska anges i elevernas betyg. Genast blev det åter liv i luckan. Till exempel är svensk politiks nya pratkvarn Håkan Juholt "fruktansvärt upprörd". Visst är det bra att något så viktigt som skolan engagerar så många, men man kan väl i någon mån välja sina strider. För vad är det som är så upprörande egentligen?
Somliga tar sin tillflykt till de remissinstanser som riktat kritik mot förslaget. Barnombudsmannen anser att det kommer att flytta ansvaret från skolan till eleven, och Skolverkets generaldirektör inflikar att det är väldigt svårt att ens säga vad skolk är. Dessa instanser beskrivs i media som "tunga". Deras kritik är dock så lättvindig att det är svårt att tro att de är allvarliga.
Att skriva ut den otillåtna frånvaron i betyget innebär ingenting mer än vad det låter som. Det säger ingenting om ansvar, bara att eleven har varit borta från skolan utan att ha haft tillåtelse. En sådan notering säger ingenting om varför eleven har varit borta eller vems eventuella fel detta är.
För övrigt har de svenska medborgarna omfattats av någon form av skolplikt i nära 130 år. Det är en plikt att gå i skolan, och därmed även att fysiskt närvara vid undervisningen. Det finns en skyldighet att närvara, men ingen rättighet att i stället spela kort och tjuvröka.
Det är dock sant och riktigt att elever skyr skolan på grund av att de är mobbade. Detta brukar kunna fortgå under väldigt lång tid, eftersom det aldrig uppdagas. Att ange frånvaron i terminsbetygen tvingar fram sådana här tendenser i ljuset och gör det om inte omöjligt så åtminstone väldigt svårt att bortse från för vuxenvärlden.
Det förstör heller inte möjligheterna inför framtiden, något som görs gällande mellan varven. Skolket anges i terminsbetygen, inte i slutbetyget.
Skolverkets svårigheter att avgöra vad som är skolk är så löjeväckande att det är svårt att förhålla sig till det. Tanken väcks dock onekligen att Skolverket bör satsa mer pengar på vidarebildning av sin personal om det nu är så knivigt att skilja närvaro och tillåten frånvaro från otillåten sådan.
Debatten borde dock skifta fokus tillbaka till politikerna. Det vore intressant att höra hur de partier som är emot det här förslaget resonerar när de är för skolplikt, för det är alla partier på pappret, samtidigt som de förespråkar en rättighet att inte ta del av undervisningen.
Björklund gör helt rätt som driver igenom det här förslaget. Nästa steg bör rimligtvis vara att återinföra Ordning och uppförande i betyget. Det finns helt för mycket kvar att rätta till inom svensk skola för att stanna upp för länge vid den här ickefrågan.