Skolministerns betygshets
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Särskilt som Björklund verkar tro att detta skulle lösa något grundläggande kunskapsvakuum i den svenska skolan.
Han anser att skillnaden i kunskap mellan barn från rika respektive fattiga hem är alltför stor och det kan jag skriva under på. Kunskap är till viss del fortfarande en lyxvara, som man vid goda uppväxtförhållanden har lättare att tillägna sig.
Prov skapar ångest
Jag kan dock på inga villkor gå med på idén att nationella prov i lägre åldrar, med den ångest det innebär, skulle minska kunskapsavgrunden mellan barn från fattiga respektive rika hem.
Om det är uppväxtvillkoren som skall angripas, bör man inte angripa barnen utan de faktorer som försvårar för barn från fattiga hem.
Om vi skall skapa bättre lärmiljöer för barnen i hemmen, måste vi skjuta till ökad trygghet. Vi kan inte kräva ökad prestation från barn som redan har det svårt, utan att lägga fram bättre förutsättningar.
Barn som redan har det svårt, som kanske på grund av dubbelarbetande föräldrar eller andra orsaker inte klarar läxläsningen och därmed har problem med att hänga med i skolan, får på inget vis bättre möjligheter i skolan genom att hetsas med nationella prov.
Problemet är långt större än så. Det handlar inte om ett litet sår, som kan avhjälpas med sårtvätt och plåster.
Beror på social orättvisa
När det handlar om det kunskapsvakuum som finns mellan olika inkomstgruppers barn i den svenska skolan idag kan vi snarare tala om en sjukdom, dessutom en grav sådan. Sjukdomen bär namnet social orättvisa.
Alltför många resurser i samhället är snedfördelade och i ännu större utsträckning kommer att bli det de närmaste fyra åren.
Därförupplever jag Björklunds snack om nationella prov som ett patetiskt försök att med små snitt med kniven få rätsida på en fundamental orättvisa.
De enda som hans knivhugg drabbar är de fattiga barnen. Skillnaderna i kunskap kommer han inte åt på det här viset.
Kanske kommer det att bli ett marginellt uppsving i kunskap för de barn som de nya nationella proven är ämnade att "hjälpa", men det uppsvinget tror jag helt enkelt kommer att vara skräckrelaterat.
I ren skräck för att hamna i ännu mer utanförskap och fattigdom kommer en del barn att lyckas krypa precis över gränsen.
Men, vad kommer en sådan prestation vara värd? Vilken hållbarhet kommer en sådan hetsinlärning att ha?
Om vi istället skulle arbeta för minskade klassklyftor i Sverige, med en generell utbyggnad av välfärden, tror jag att trenden relativt fort skulle vända.
Trygghet och mer stöd
Då skulle det finnas mer resurser till stödundervisning och även stöd utanför skolan och den kunskap som eleverna skulle tillägna sig skulle vara mer långsiktig.
Med bibehållna nivåer i a-kassa och bibehållen trygghet i andra avseenden skulle färre familjer ha det knapert och ha större möjligheter att hjälpa sina barn med läxläsning med mera.
Nationella prov ända ner i årskurs tre bidrar enbart till en stigmatisering, i en ålder då barn skall erhålla stöd och uppmuntran istället för en stämpel på vad de saknar.
Patetiskt är det ord jag skulle vilja använda på Björklunds idé om hur skolan skall kureras.
De effekter som kommer att uppnås är allt annat än positiva och jag ställer mig frågan:
Varför angripa barnen med problem istället för den orättvisa sociala struktur som föder problemet?