Skolreform bättre sen än aldrig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Dessa personer skall dels se till att proven rättats ordentligt, men också kontrollera att skolorna i fråga har gett rätt betyg i förhållande till provresultaten.
Detta senare är förstås känsligt så att det knakar. För udden i detta är inte främst riktad mot skolor som ger elever för låga betyg, utan tvärtom, ger för höga. Man vill hindra lärare att sätta högre betyg än vad som är sakligt motiverat. Och sådana direktiv till skolinspektörerna skulle förstås inte ges om det inte fanns fog för misstanken. Skolminister Jan Björklund förklarar utan omsvep att svenskt skolväsende har problem med betygsinflation, att lärare sätter för höga betyg.
Och visst är det så. Bara för några dagar sedan uppdagades det att en rektor hade tagit sig för att ändra vissa betyg så att skolans resultat såg bättre ut. Den bakomliggande orsaken till denna utveckling är friskolornas inträde på scenen, och den konkurrens mellan skolor de tvingat fram. Ingen skola vill ståta med sämre betyg än grannskolan, för då viker elevunderlaget.
Men här är det viktigt att göra klart att friskolorna som sådana inte är bovar i dramat. Sverige har sedan några år ett relativt väl utvecklat friskolesystem. Och även om friskolorna har fått kämpa i motvind för sin existens och i viss mån gör det fortfarande är det få som ifrågasätter deras rätt att existera. Men en misstänksamhet finns kvar, framför allt, förstås, hos vänstern. Därför tas varje problem där friskolorna är inblandade som intäkt för krav på att man skall försvåra för dem.
Men det är inte friskolornas fel att det blir betygsinflation. Det är som med all annan konkurrens: sätter inte staten upp tydliga och rättvisa regler spårar det ur. Statsmakten har inte tagit sin roll som övervakare på allvar. De socialdemokratiska regeringar vi har haft fram till förra året har aldrig varit så förtjusta i det nya skolväsende som vuxit fram att de varit beredda att förhålla sig till det på det sätt som vore ansvarsfullt. De har föredragit att låtsas som om friskolorna och deras inflytande är en marginalföreteelse.
Är det någon kritik som skall riktas mot borgerligheten i samband med friskolereformen är det just att denna var ofullständig; den innefattade aldrig den nationella inspektion som Björklund nu inför och som är en förutsättning för en sund konkurrens och hela systemets legitimitet. Sent men välkommet.