Årets Almedalsvecka växte och blev mer omfattande än någonsin. I min föregående krönika tyckte jag att fler gotlänningar borde ta del av det rika utbudet. De över tusen olika seminarierna tar upp alla ämnesområden och alla som vill förkovra sig hade chansen. Kanske borde lärarna förlägga sin fortbildningsvecka till den här veckan istället. Den stora expansionen av veckan har skett de tio senaste åren. År 2002 deltog inte alla riksdagspartier med tal i Almedalen. Moderaterna var inte med. De var intresserade att vara med år 2002, som var ett valår. De blev tilldelade lördagen men det sa centrala ledningen nej till. Moderaterna gjorde ett dåligt val 2002 och jag är ganska säker på medverkan i Almedalen stod med som förslag i valanalysen. Därefter har det varit en prioritet för alla riksdagspartier och då oftast med partiledaren som talare.
Nu övervakas veckan av mer än hundra poliser och ett flertal vakter. Jag minns ett tillfälle under 90-talet då Olof Johansson var partiledare i centerpartiet. Då fanns varken polis eller ordningsvakter på plats i samband med talet. En stökig (kraftigt berusad) person satte sig på första bänk och vi förstod att han skulle ställa till problem. Gösta Hult och jag satte oss på var sin sida om honom och när han reste sig för att under talet gå fram till talarstolen och "tala partiledaren till rätta" eller vad han nu tänkte göra slöt Gösta och jag upp på var sida om honom och lyckades att "prata ut honom på gatan". Årets talare bevakades att ett flertal poliser framme vid Almedalens scen så det har ändrat sig mycket under åren.
Högskolan på Gotland tappar sin självständighet och slås samman med Uppsala universitet.
En tråkig men kanske nödvändig utveckling inte minst ekonomiskt då högskoleutbildningen är utsatt för hårt ekonomiskt tryck. Det är nu mycket viktigt att regionledningen på Gotland håller trycket uppe så vi inte får en förödande minskning av utbildningsutbudet. Regeringen har ett stort ansvar om man går för hårt fram med sparkraven.
På tal om regeringen. Regeringen hade stora ambitioner att minska den statliga byråkratin. Inte minst mitt parti, centerpartiet, hade ambitionen att ta bort 100 statliga myndigheter (av totalt ca 250 st). Resultatet sedan 2006 är synnerligen magert. Visserligen har 47 myndigheter avvecklats men 34 nya har tillkommit. Antalet anställda har inte minskat. Alla som varit om statliga och kommunala omorganisationer vet att de är ganska dyrbara och mycket tid går till spillo. Kostnaden för myndigheterna har tvärtom stigit rejält. Försvarets omorganisationer avskräcker, de har varit väldigt kostsamma. Nej här återstår verkligen för regeringen att visa resultat.
I år är det 20 år sedan Kräklingbobranden. En mycket stor skogsbrand där samhällets alla resurser togs i anspråk. På Gotland fanns militär personal och maskiner att tillgå. De fick stor betydelse jämte de helikoptrar som medverkade med vattenbombning (jag tror det var sju stycken som mest). Helikoptrarna hämtade vattnet i en kräftdamm. Förlusten för ägarna till kräftdammen uppgick enligt beräkningar till mer än två miljoner. Kostnaden ansågs inte som räddningskostnad. Genom att kommunen överklagade räddningsverkets beslut lyckades vi få en ändring av lagtillämpningen och ägarna kunde få ut sin ersättning. Det kändes bra att få medverka till en ändrad tillämpning av räddningslagen och att de som drabbas av kostnader får ut en rimlig ersättning.
Fortsatt trevlig sommar.