Hållbarhet var temat för dagen när Åsa Romson och Miljöpartiet under gårdagen stod i Almedalens blickfång. Ut med det nya och in med det gamla igen, reparerat och vårdat. Med reparationer och skattesänkningar i fokus framstod Miljöpartiet som osedvanligt förnuftigt och resonligt.
Politiken ska inte ägnas åt att ge vanliga människor dåligt samvete, sa Romson på pressträffen. Det har inte alltid varit en given linje för MP:s del, men efterlevs den är det en mycket positiv utveckling. Att underlätta ett sunt handlande är en sak, att komma med pekpinnar en annan.
Miljöpartiets stora förslag går ut på att halvera momsen för skomakare, skräddare och cykelreparatörer. Gott så. Det går att argumentera för att förslaget kan resultera i ett antal nya arbetstillfällen, men det handlar inte om många. Åtminstone inte på nära sikt. Rent praktiskt är det inte heller realistiskt att använda professionella yrkesmän för att göra enkla reparationer. Men till skillnad från Romsons påstående att cykel är ett lämpligt transportmedel i kullerstensstaden Visby bör förslaget ändå inte skrattas bort.
Det viktiga med förslaget är dess symbolvärde. Kvalitativa varor som tål att lagas har ett stort värde. De uppmuntrar till omsorg, långsiktighet och ett ordentligt utnyttjande av de resurser som tagits i anspråk. Det är i huvudsak konservativa värderingar av den äldre skolan. En kvalitativ konsumtionskultur är vida överlägsen den sedan länge rådande slit och släng-kulturen.
Sänkt moms för reparationstjänster är ett steg i rätt riktning. Det är inte ett stort steg, men det kan inte alla steg vara. Det är bättre att färdas längs de vägar som står öppna än att vänta på att nya vägar ska byggas.
Att försöka påverka EU för att möjliggöra momssänkning för reparationer av exempelvis elektronisk utrustning och möbler, vilket MP föreslår, är också en sund inställning. Reparation bör premieras framför nyköp. Kan vi inte göra det bör vi arbeta för att kunna göra det.
Säkert som amen i kyrkan är de goda förslagen varvade med uttalanden om hur farlig konsumtion är och förklaringar till varför all världens utsläpp ska räknas som svenska diton. Visst kan man, som Romson, anse att utsläpp i andra länder orsakade av svensk konsumtion, alltså vår import, ska betraktas som svenska utsläpp. Men då får man också vara konsekvent och räkna bort utsläpp som orsakas av vår exportindustri. Ingen mannamån, lika för alla. Att förespråka enbart ekvationens ena halva är att hyckla.
Detta är också grunden till Miljöpartiets framtida problem. Dess framgångar har i huvudsak berott på att man har hållit sig till en berättelse under lång tid. Det har förlänat partiet en viss trovärdighet. Den spelar man dock hela tiden bort genom att blanda en handfull goda idéer med minst lika många verklighetsfrånvända, framstegsfientliga eller oförklarliga idéer.
Mycket arbete återstår innan Miljöpartiet är ett regeringsdugligt parti.