Skriv om Afrika oftare
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I det krig som sedan 1997 utspelats i Kongo Kinshasa och som under perioder dragit in flera grannländer, har enligt uppskattningar kostat så många som fyra miljoner människoliv. Enligt organisationer som arbetar i landet är det ännu inte över trots fredsavtal och att landet går mot allmänna val.
Då och då sammanflätas områden i världen på märkliga och ibland olyckliga sätt. För gotlänningarnas del har den massmediala bevakningen och intresset för just Kongo varit självklart det senaste halvåret, på grund av den felaktiga utvisningen av Didier Monkato i oktober i fjol.
Vi har sedan dess kunnat följa familjens kamp för att Didier ska få återvända till Sverige och för exakt en månad sedan fick han också återse sin fru Emma och sin dotter Ellie hemma på Allégatan i Visby. Utvisningen av Didier till Kongo och de olika beskeden familjen fick är naturligtvis occeptabla.
Jag kan inte låta bli att misstänka att behandlingen av Monkato skulle ha varit annorlunda om bevakningen av Kongo varit hade i klass med exempelvis bevakningen av konflikten i mellanöstern.
Det är pinsamt för svenska medier att den mest omfattande och informativa informationen om kriget i Kongo har funnits att hitta i TV-serien cityakuten, när doktor Carter åker dit för att göra en insats.
Den dåliga bevakningen av vissa delar av världen bidrar till att medkänslan med människor som lever där minskar och katastrofer som skulle kunna förhindras istället tillåts pågå.
Vi vet hur fruktansvärt stort lidandet var för drabbade familjer efter Tsunamin för ett drygt år sedan. Vi såg smärtan hos dem som förlorade sina kära.
Samtidigt vet vi att lika stora katastrofer sker varje månad i form av malaria, hiv/aids eller hungersnöd. En viktig skillnad är att dessa katastrofer är möjliga att förhindra. Ändå är dessa "tystare" katastrofer svårare att uppmana engagemang för. Säkerligen bidrar mediernas tystnad till det.
Den skrämamnde sanningen är ju att vi aldrig skulle acceptera dessa förhållanden om lidandet drabbade människor i västvärlden. I stort sett alla de 30 000 barn som dagligen dör av orsaker som skulle kunna ha förhindrats, skulle ha överlevt de hade fötts i västvärlden. Vi måste öppna ögonen för en denna orättvisa.
Det är bisarrt att ens behöva uttala det, men det är dags att vi börjar se afrikaner som människor och tillmäta alla det människovärde det medför. Då måste kunskapen och informationen om andra delar av världen bli bättre.