Bråket om Irans (påstådda) försök att skaffa kärnvapen är i grunden en konflikt mellan två regimer som känner sig hotade av utvecklingen i arabvärlden, de styrande mullorna i Iran och den israeliska ockupationsmakten.
Ledarna i Teheran ser med oro på hur folken i området kastar av sig sina auktoritära regimer. Bortsett från det intryck detta kan göra på egna befolkningen, riskerar den iranska regimen att mista sin viktigaste allierade i området, Bashar al-Assad i Syrien.
I detta läge blåser de iranska ledarna upp landets militära styrka, inklusive möjligheterna att tillverka ett eget kärnvapen.
Israel vill ensamt ha kärnvapen
Israel vill vara ensamt om att förfoga över kärnvapen i Mellanöstern för att kunna fortsätta och befästa ockupationen av Palestina och omöjliggöra en tvåstatslösning. Israel har redan förlorat två av sina viktigaste allierade i området, Egypten och Turkiet, och misstänker att folkligt förankrade arabiska regeringar inte kommer att acceptera fortsatt ockupation av Palestina.
Genom att blåsa upp det iranska kärnvapenhotet, vill de israeliska ledarna dra in USA militärt i konflikten, vilket de delvis lyckats med.
För att trigga USA att angripa Iran, hotar israelerna att slå till på egen hand mot de iranska kärnteknikanläggningarna, innan dessa, som det påstås, grävts ner så djupt att de inte längre kan penetreras av de bomber som Israel förfogar över. Den amerikanske försvarsministern Leon Panetta sade härom veckan att han var "övertygad om Israel kommer att slå till mot Iran före juni".
USA försöker desarmera hoten från de fundamentalistiska ledarna i Iran och Israel genom att trappa upp den militära närvaron i området. Med Persiska viken fullproppad med amerikanska krigsfartyg, ter sig Irans hot om en stängning av det för oljetransporterna viktiga Hormuzsundet som helt orealistiskt, och Europa (och Kina och Japan) kan andas ut.
Kärnvapenfri zon i Mellanöstern
Det har inte hindrat EU från att proklamera en bojkott av iransk olja för att stoppa ännu inte bevisade iranska brott mot icke-spridningsavtalet (NPT).
Europas bojkott blir verkningslös, så länge det finns andra länder som vill köpa Irans olja. Den skadar dessutom oppositionen i landet, som faktiskt ställer upp bakom Irans anspråk på att få ha ett eget kärnteknikprogram. Europa borde i stället ge allt stöd åt planerna på en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, som ska diskuteras på en FN-konferens i Helsingfors i höst eller i vår.
Så länge Israel har kärnvapen, kommer landets grannar också att försöka skaffa sådana.
Det allra bästa sättet att förhindra spridning av kärnvapen är att avskaffa alla. Europa kunde föregå med gott exempel genom att skrota sina egna kärnvapen och säga nej till Natos miljardslukande planer på en europeisk robotsköld mot iranska kärnvapenmissiler som inte existerar och troligen aldrig kommer att existera.
Ingen vill ha krig i Mellanöstern
I stället för att göda det amerikanska vapenindustriella komplexet, kunde Europa använda pengarna till att skapa civiliserade jobb och social trygghet för sina krisdrabbade medborgare.
Det kan låta sangviniskt, men troligen pyser luften ur denna kris också, om inte förr så efter valet i USA. Ingen amerikansk president lär vilja starta ett nytt krig i Mellanöstern, och israelerna kan inte vara fullt så självmordsbenägna som de ibland kan låta.
Och skulle Iran verkligen få fram några enstaka kärnvapenladdningar, lär det inte förändra mycket. Pakistans och Indiens kärnvapen ändrade ingenting på den Indiska halvön, utom möjligen att länderna ännu klarare insåg att de inte kunde besegra varandra militärt.