Om detta är i princip alla överens. I princip. Svenska socialdemokrater har varit måttligt intresserade av att någon skall vaka över att de inte begår maktmissbruk. Därför har vi ingen motsvarighet till konstitutionsdomstol i Sverige. I stället har vi ett särskilt konstitutionsutskott, KU, bestående av riksdagsmän, och med en majoritet som avspeglar riksdagsmajoriteten.
Men det fungerar inte så bra. Antalet ärenden där någon anmält ett enskilt statsråd för något denne kanske har gjort sig skyldig till har ökat lavinartat under senare tid, och nu börjar dessutom KU:s ledamöter kritisera varandra för hur de egentligen beter sig under utfrågningarna. Det hela har gått så långt att man nu tänker tillsätta en arbetsgrupp som skall se över granskningsarbetet.
Och nog behöver systemet ses över, alltid. Det hela har onekligen spårat ur. Men en arbetsgrupp kommer inte att lösa någonting, för det är inte arbetet i KU som behöver förändras utan den svenska grundlagen.
Så länge KU är ett politiskt organ kan dess arbete aldrig bli annat än politiskt. Det ligger i konstruktionens natur. Majoriteten av ledamöterna har utsetts av sina respektive partiledningar och agerar naturligtvis i enlighet med sina partiers intressen, det vill säga det parlamentariska regeringsunderlagets intressen. Kort sagt regeringens. Och minoriteten agerar på motsvarande sätt i oppositionens intresse. Dessa båda parter befinner sig i ständig politisk konflikt och kommer aldrig att enas kring någon konsensus om huruvida regeringen har betett sig grundlagsvidrigt eller inte. Att tro något annat är att blunda för den politiska verkligheten.
Det är därför andra länder valt att inrätta opolitiska kontrollorgan med oberoende jurister i. Domstolar vars ledamöter enbart har att väga regeringens verksamhet mot konstitutionens bokstav och inte på något sätt kan anklagas för att gå politiska ärenden just för att de på intet sätt är knutna till det parlamentariska spelet.
En sådan domstol har vi länge saknat i Sverige. Av de borgerliga partierna är det framför allt moderaterna som har drivit på för reformer i denna riktning. Att arbetet i KU nu befinner sig i öppen kris borde göra det lättare att vinna gehör för en grundlagsförändring på området, speciellt nu när en grundlagsutredning är sjösatt.
Framför allt socialdemokraterna bör acceptera denna mer realistiska demokratisyn, att det måste finnas organ "utanför" demokratin som regeringsmakten underkastar sig. Kanske är det lättare för dem nu, då de inser att makten inte självklart är deras för tid och evighet.