Skvaller ur byrålådan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En typisk incident inträffade när samverkande afghansk och tysk trupp var under eldgivning. En av de afghanska mannarna, som verkade ha rökt något inhemskt sötdoftande, reser sig plötsligt under pågående eldstrid ur sin ställning och springer ensam mot fienden. Han skjuter och de skjuter. Hans vapen träffas som flyger iväg i en vid luftbåge. Han stannar upp utbrister ett förundrat "Wow!" och klarar sig mirakulöst nog helskinnad.
På Byrån undrar vi vem som behöver fiender med sådana vänner.
För samhället kostar det mycket att hålla ordning på idrottssupportrar som blivit huliganer. Ibland får busarnas föräldrar också betala ett högt pris. Sedan ett tag tillbaka har därför Stockholmsföräldrar som inte vet hur de ska handskas med sina huliganbarn bildat föreningen "Huliganpäron" - i Fryshusets regi.
Nätverkets ledord i form av Kierkegaardcitat finns på den egna hemsidan: "All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa /.../ detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna".
Byrån undrar om detta att försöka förstå och tjäna huliganen inte borde komma i andra hand. Först och främst borde föräldern kraftansamla för att få stopp på själva våldet, sedan kan man älta i sociologiska förklaringsmodeller. Kort och gott: hellre mer huligancitroner som direkt klämmer fram en sur reaktion på huliganbrotten än övermogna päron som lämnar klibbigt eftermäle.