Bergvall medgav att det vore mer effektivt om samma instans kunde avgöra både bygglov och strandskydd. Men han anser att det ligger i "allmänhetens intresse" att prövningen av strandskyddet görs av någon som är "oberoende".
Men "allmänheten" har ju också intresse av att deras byggärenden prövas i en rimligt begränsad och inte alltför otymplig process.
I själva verket är det skadligt för Gotland, och för allmänheten, att strandskyddsärenden hanteras av en myndighet, länsstyrelsen, som inte tar eller har något ansvar för att gotlänningar skall kunna bo och försörja sig under rimliga omständigheter, och som ibland verkar se äganderätten som en ovälkommen inskränkning i de intressen man anser sig skydda.
Visst finns det en risk för att kommunen behandlar strandskyddet mycket olika, beroende på om projektet är kommunalt eller privat. Men av en sådan kommunledning kan man åtminstone utkräva ett demokratiskt ansvar. Länsstyrelsen verkar relativt oberoende av missnöje och folkliga opinioner.
Gotlands kust är oerhört attraktiv och behöver ett skydd. Gotland och gotlänningarna skall omgärdas av vatten, inte av staket. Men hur det skyddet skall tillämpas bestäms lämpligen lokalt, av lokalt valda företrädare.
Vad miljöpartiets ställningstagande egentligen handlar om är att partiet ser länsstyrelsens tjänstemän som allierade. Hur kan det komma sig, tro? Och med länsstyrelsens hjälp vill miljöpartiet driva en linje i strandskyddsfrågan som inte har parlamentariskt stöd, och därmed inte demokratiskt stöd, på Gotland.