Fler och fler rapporter och uttalanden från ”barnexperter” – psykologer och läkare – påtalar betydelsen av skog och grönområden för barnens spontanlekar. Känns ganska självklart, men samma rapporter visar också att möjligheterna minskat stadigt bland dagens barn. Detta har naturligtvis många orsaker, men en liten fundering som infinner sig är trenden med så kallad förtätning av stadsbebyggelsen. Även i en småstad behövs grönområden och nybyggnation i redan hårt exploaterade kvarter får flera negativa följder. Ett av dem är just minskade grönområden och skog för lek, ett annat är trafikstörande gatuparkeringar och brist på parkeringsytor.
Att det är dyrt med tandläkarbesök är ingen nyhet och ett antal regeringar med olika politiska kulörer har lovat att se över och sänka kostnaderna. Göran Persson uttalade exempelvis ofta under sin tid som statsminister ”att ingen skillnad skulle kunna ses i munnen på låg- och höginkomsttagare”. Bra tänkt, men vet inte om de olika tandvårdsreformerna gett de resultat som framförallt Göran Persson tänkte sig?
Ett exempel är mitt senaste årsbesök hos tandläkaren. Undersökning, röntgen, borttagning av lite tandsten och fyllning av en tandskada tog 16 till 18 minuter. Vänligt bemötande och allt var frid och fröjd tills jag stod vid kassan och skulle betala. Räkningen slutade på 1 855 kronor för maximalt 18 minuter. Omräknat till timtaxa blir det drygt 6 000 kronor eller 100 kronor per minut!
Förklaringen till priset var att den taxa som numera tillämpas avser varje åtgärd och inte tidsåtgången. Ett indirekt straff till de som sköter sin tandhälsa, eftersom ett kort besök kostar lika mycket som ett långt.
För att få lite perspektiv på denna enorma timtaxa gjorde jag en konkret jämförelse av någon annan tjänst som kan köpas för 6 000 kronor under en timme och konstaterade att jag kan få hem sex stora grävmaskiner på tomten som kan jobba i en timme. Smaka på den, sex grävmaskiner för samma timtaxa som en tandläkare.
”Hela mitt vuxna liv har jag hört talas om besparingar, åtstramningar och nedskärningar. När är botten nådd och framtidstron återvänder?”
Tänkvärt uttalande från en medelålders kvinna och om det omvandlas till en familjebudget, så förknippar jag det med tillfälliga åtgärder för att komma i balans. Det går ju inte att leva med besparingar och neddragningar år efter år. Då måste budgeten revideras och konsumtionsmönstret förändras.
Kanske samma tänk behövs inom myndigheter, förvaltningar och företag. För det känns som de årliga budgetarna på många ställen inte alls är realistiska, när orden ”besparingar, åtstramningar och nedskärningar” återkommer årtionde efter årtionde. Är budgetarna bara tjusiga dokument för stunden? Dags för mer realism, så framtidstron kan återvända!
Polisen lever i en utsatt verksamhet som de flesta har synpunkter på. Förmodligen gör alla inom organisationen sitt bästa, men det är också lätt att förstå medborgarnas frustration när fler och fler brottsanmälningar läggs ner eller drar ut på tiden eftersom de ”inte är prioriterade brott”. Så här uttryckte sig Justitieminister Beatrice Ask i Polistidningen om polisarbetet:
”Man kan ju inte begära, oavsett var i verksamheten man är, att man ska få mer och mer resurser om vi inte kan visa resultat.”
Trevlig helg!