Det är svårt att sammanfatta resultatet i Europaparlamentsvalet på annat vis. De oerhörda framgångarna för de högerextrema partierna fyller många med mig med fasa, men stämmer också till eftertanke.
Har vi inte lärt oss någonting? Hur hamnar en kontinent därhän att arbetslöshet och marginalisering än en gång kommer att handla om etniskt ursprung, och om att anse den ena folkgruppen mer värd än en annan?
Det är svårt att se något som helst positivt med utfallet av senaste valet, men ett är säkert.
Det är en saftig näsbränna för alla oss som är politiskt aktiva i demokratiska rörelser, för oss som dag ut och dag in verkar för ett öppnare och mångfaldigare samhälle att vara ännu tydligare i vårt budskap.
Vi får heller aldrig sluta förklara hur saker och ting hänger ihop; att det inte finns ett absolut antal jobb (som den ena eller andra gruppen påstås lägga rabarber på) eller att arbetslöshet eller utsatthet inte är etniskt betingad.
För oss socialdemokrater är resultatet intressant och tankeväckande också av andra anledningar. Vi måste för att nå framgång i riksdags- och kommunvalet vara betydligt tydligare i så väl vår jämställdhets- som miljöpolitik.
Det kommer att bli en outsägligt spännande valrörelse, med en del riktigt uppfriskande inslag, och med andra betydligt mer beklämmande. Kan en ändå hoppas på god ton, eller är det naivt?
Trevlig helg!