Visst låter det rimligt att hyresgästerna i en fastighet ska kunna hyresförhandla med fastighetsägaren utan att vara medlemmar i Hyresgästföreningen. Den ideella organisationen Centrum för rättvisa har nyligen inlett en process som ytterst handlar om hyresgästers rätt till föreningsfrihet.
Bakgrunden är att åtskilliga hyresgäster i ett bostadsbestånd i Boden är missnöjda inte bara med fastighetsägarens underhåll utan också med Hyresgästföreningen som de boende menar inte sköter sitt åtagande, att förhandla med hyresvärden, på ett bra sätt. Därför har de bildat en egen förening – Domherrarna – som medlemmarna vill ska sköta förhandlingarna med hyresvärden.
Det vill varken Hyresgästföreningen eller hyresvärden. Vilket är förståeligt då Hyresgästföreningen naturligtvis vill behålla sin monopolställning som hyresgästföreträdare. Likaså är det förståeligt om fastighetsägaren inte vill få nya förhandlingsparter till bordet.
I dagsläget finns det en traditionell Hyresgästförening och en ny uppstickarförening med fler medlemmar än Hyresgästföreningen. Vilken förening ska då företräda de boende gentemot hyresvärden? Det rimliga svaret borde bli den största föreningen. För att hyresförhandlingarna ska fungera förutsätter lagen att en organisation företräder de boende. Varför inte Domherrarna?
Det tänker Domherrarnas juridiska ombud, Centrum för rättvisa, låta Hyres- och arrendenämnden i Umeå svara på. Domherrarna vill att domstolen ska upphäva förhandlingsordningen. Det vill säga Hyresgästföreningens ställning som ombud för de boende.
Den principiellt viktiga frågan som intresserar Centrum för rättvisa är den enskildes rätt att organisera sig. Juridiskt är det intressant att se hur långt grundlagens rättighetsskydd sträcker sig. Är det rentav fel på lagen som inte tillåter flera företrädare för de boende?
Samtidigt är det uppenbart att den reglerade hyresmarknaden förutsätter en tydlig förhandlingsordning som gör att hyresförhandlingarna leder till samma resultat för samtliga hyresgäster. Att ha två eller flera hyresgästorganisationer som förhandlar fram olika avtal för sina respektive medlemmar är knappast något önskvärt även om det på ett bättre sätt skulle tillvarata den enskildes rätt att organisera sig.
Centrum för rättvisas verksamhet är viktig för att tillvarata enskilda individers och som i detta fall en grupp av individers rättigheter. Det behövs juridiska ombud som kan jämna ut oddsen när enskilda utan ekonomiska resurser står inför en övermakt. Över lag är det positivt att rättighetstänkandet görs gällande.
Om det ska vara någon nytta med grundlagens rättighetskatalog och den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna så måste dessa rättigheter vinna genomslag i domstolarna. Här fyller Centrum för rättvisa en viktig samhällsfunktion som synliggör våra individuella rättigheter i förhållande till samhället. Tillsynes små rättsliga processer, som vem som ska få hyresförhandla, innehåller inte sällan stora principiella juridiska och filosofiska frågor.