EU bör hållas utanför den svenska skogen och övriga medlemsländers skogar också för den delen. Brysselbyråkraterna kan inte tillåtas fortsätta att lägga område efter område under unionens och kommissionens förvaltning. EU kan knappast vara svaret på allt som ”måste rättas till”.
Hittills har skogsnäringen varit relativt förskonad från direkta ingripanden från EU. Även om många direktiv och förordningar på miljöområdet har direkt betydelse för skogsbruket finns det ingen gemensam skogspolitik. Många röster höjs dock för att öka EU:s inflytande över skogen.
Det finns flera avgörande problem, utöver de rent principiella om EU:s kompetens, som borde avskräcka från en gemensam skogspolitik. Det ur praktiskt perspektiv viktigaste är att det är svårt att skapa enhetliga regler när definitionen av skog varierar så kraftigt från land till land.
Minnet av vanvettet kring reglerna om definitionen av betesmark i unionens gemensamma jordbrukspolitik borde sända kalla kårar längs ryggraden på alla och envar.
Då var problemet att vad vi i Sverige traditionellt kallar betesmark ser väldigt annorlunda ut mot i de stora jordbruksländerna i unionen. Eftersom det fanns för många träd och buskar i våra hagar klassade reglerna betena som skogsmark.
Allt talar för att främst Finland och Sverige, som har mycket skog och av en annan typ än lövskogarna i till exempel Frankrike, skulle drabbas av felaktiga definitioner och missanpassade EU-regler.
En fortsatt nationell skogspolitik är att föredra också därför att medlemsländerna i dag har fungerande regelverk i skogsfrågor. Vad som är tillåtet och förbjudet i svenskt skogsbruk baserar sig på vetenskapliga ställningstaganden. Det kommer man inte ifrån även om man tycker att kalhyggen är fula och att EU borde förbjuda dem.
Svensk skogsforskning har under hela 1900-talet besvarat viktiga ekonomiska, såväl som biologiska, frågor om svensk skogsskötsel specifikt. EU kan knappast tillföra någonting till vårt skogliga kunnande.
I själva verket talar erfarenheten från den allmänt föraktade gemensamma jordbrukspolitiken emot att även skogen lämnas åt Bryssel. Det är lätt att föreställa sig framtiden för EU-skogen. Skatter och avgifter för att finansiera övervakningen av regelverken och horder av nya byråkrater och övervakare åt övervakarna. Vilket blandas upp med möjligheten att söka bidrag för alla möjliga improduktiva åtgärder.
Det är bara att besöka Skogsvårdsstyrelsens hemsida för att få en försmak av systemet av bidrag i utbyte mot politisk följsamhet. Redan nu finns det möjlighet att söka skogsbidrag genom landsbygdsprogrammet.
Risken är stor att utvecklingen går åt helt fel håll beträffande skogen. Även om ordet ”gemensam” låter bra behöver vi bara titta på jordbrukspolitiken för att inse att det i detta fall också innebär överbyråkratisering och ändlösa kommittémöten bara för att administrera en näring som vi skött skickligt på nationell nivå tidigare.