Slarvigt bemötande och godtyckliga beslut skapar ett landsbygdsuppror

Eivor Nilsson, 80 år, i Lojsta fick vänta väldigt länge innan hennes trygghetslarm fungerade. Varför finns inte fungerande trygghetslarm på landbygden och varför svarar man inte i telefonen på regionen. För många jobbar med bevarande och för få med utveckling. Sådant leder till landbygdsuppror, tycker Ingrid Thunegard.

Eivor Nilsson, 80 år, i Lojsta fick vänta väldigt länge innan hennes trygghetslarm fungerade. Varför finns inte fungerande trygghetslarm på landbygden och varför svarar man inte i telefonen på regionen. För många jobbar med bevarande och för få med utveckling. Sådant leder till landbygdsuppror, tycker Ingrid Thunegard.

Foto: Krister Nordin

Politik2011-12-30 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Vad skapar uppror? När människor blir slarvigt bemötta skulle jag vilja påstå.

Ett sånt bemötande hade många dagen före julafton när deponeringsburkarna inne i Slite var sprängfyllda och kassavis med glas stod på den blöta marken och helgen var i antågande.

Företagsnamn borde självklart stå på burkarna och ett telefonnummer. Och har någon tänkt på hur en rullstol skall ta sig fram till ett flaskhål? Icke.

Du ringer byggnadskoordinatorn som skall finnas på plats i mellandagarna, men inte gör sig besvär att tala om för växeln var hon befinner sig i huset. Att hon tar kaffepaus så småningom, ja det fick alla som ringde veta.


Åldras utan trygghetslarm
Trött blir jag när redaktionschefen på Gotlands Tidningar finner det självklart, att den fasta telefonin försvinner inom en snar framtid, bara för att han har täckning på sin mobil.

Inte behöver Ulf Hammarlund ut och gräva ner fiberkablar. Inte måste han betala mellan 16 000 - 30 000 kronor för att hålla igång larmet, när han blir gammal.

Se det är en landsbygdsfråga och uppenbarligen inte av betydelse. Hur kommer det sig att tekniken kan ta ner hundratals tv-kanaler och skapa satellittelefoner, men Telia inte kan få fram en enkel pryl att fånga upp telefoni på hustaken? Att åldras på landsbygden är en rättighet. När frågeformuläret på Åke Svenssons nöjdhetsundersökning för regionens räkning kom, slängde maken blanketten på bordet och sa att den kan du fylla i. Men en undersökning från SCB är personlig. Jag kastade en blick på frågorna och insåg att man inte kan gradera vare sig sophämtning, orättvisorna i sophämtningen eller hur det kan gå till i en småskoleklass och så vidare. Vardagsbekymmer går inte in under en gradering 1-10.


Många bevarar, få utvecklar
Upprorisk blir jag när länsstyrelsen säger nej till ett bygge någonstans på södra Gotland för att det kräver en sprängning i berghällen och något kan hända med grundvattnet.

Samtidigt spränger Cementa ständigt på stora områden och ingen talar om vilken riktning grundvattnet kan tänkas ta efter varje sprängning. Det finns sällan proportioner i beslut, men mycket godtycklighet. Hela den regionala landsbygdsutvecklingen ligger i händerna på Region Gotland, vare sig det finns kompentent folk att tillgå eller inte.

På länsstyrelsen sitter 20 personer och arbetar med naturfrågor, men framförallt bevarandefrågor, medan en person på samma ställe arbetar 0,20 procent med regionala utvecklingsfrågor. Tala om snedbalans. Tillsammantaget vad har regionala utvecklingspersoner inom län och region åstadkommit för landsbygden?

Det får ni gärna svara på vid Östercentrum med ert deltagande. Alla, som vill åstadkomma en bärande framtid för landsbygden och hela ön, är välkomna till fackeltåget fredag kväll med avmarsch från Södertorg klockan 16 00.

För hela Gotland ett gott nytt år.