Förslaget om att plantera in rådjur på Gotland var hett omdebatterat för några tiotals år sedan år sedan, i princip alla berörda sa då: nej, vi ska inte manipulera naturen, vi ska inte ha några rådjur här.
På 80-talet, strax innan några skjutglada jägare tog saken i egna händer och tog hit rådjur hade LRF, skogsvårdsstyrelsen, Gotlands kommun, Naturvårdsverket och till och med Jägargillet sagt bestämt nej till idén.
Rådjur skadar skog och odlingar, de är en trafikfara, och nu senast har vi fått larmrapporter om att de kan öka fästigsjukdomarna.
Att plantera in nya arter, speciellt på öar, är olämpligt och riskabelt. Det är ingen slump att exempelvis Australien har enormt hårda tullkontroller för alla djur, växter, ägg, frön och annat som skulle kunna förstöra i deras ekosystem.
Även i fallet med rådjuren på Gotland finns ett allmänintresse att bli av med dem. Men enskilda jägares lust och personliga intresse av att utöva en hobby att skjuta tillåts gå före.
År 1989 beslutade riksdagen att det täppa igen luckan i lagen som gjorde det möjligt att plantera in rådjur på Gotland. Men då var det redan försent. Debatten och det starka motståndet hade gjort att förespråkarna blivit stressade och redan börjat släppa ut rådjur här. Något som troligtvis fortsatte illegalt.
Det är därför absurt att markägare och jägare idag får avgöra hur många rådjur som ska skjutas. För räven jagar i princip inte rådjur, de som dödar rådjur på Gotland är (förutom bilar) bara jägare.
Idag betraktas stammen av många jägare som en jaktlig resurs, och skyddas av jaktförbud under föryngringsperioden för att den inte ska minska i antal. Istället borde vi släppa jakten fri på samma sätt som för andra arter som tillkommit i naturen på onaturlig väg, som exempelvis mink. Så kan de jägare som vill ta ansvar ges möjlighet att arbeta mer effektivt för minskningen. Vi borde även tillåta jakt av rådjur fritt på andras mark.
Rådjur hör inte hemma på Gotland, med ett par enkla politiska beslut skulle vi kunna minska problemet, om vi vill.