Slutet på blockpolitiken som vi känner den

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Politik2014-09-16 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

LIBERAL KOMMENTAR

När Fredrik Reinfeldt strax efter klockan elva på söndagskvällen förklarade att han inte bara lämnar in regeringens avskedsansökan, utan även avgår som partiledare, var det inte bara tio år av de nya Moderaterna som tog slut. Framförallt innebar valresultatet att grunden för blockpolitiken försvann.

Att Sverigedemokraterna fick nästan 13 procent av rösterna innebär att varken de rödgröna eller Alliansen inom överskådlig framtid kommer att kunna göra anspråk på att ensamma bilda funktionsdugliga regeringar.

Det är dags att ta konsekvenserna av detta.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven kommer nu att försöka bilda en rödgrön regering.

Men för att få den att fungera krävs både öppenhet över blockgränsen och vilja till ansvarstagande från Allianspartierna.

Att Reinfeldt valde att avgå på valnatten är en tydlig indikation på att han gör bedömningen att det kaos som utlovats med en rödgrön regering, framförallt var valrörelseretorik. Om det bedömts som troligt att de rödgröna skulle misslyckas med att bilda regering hade Reinfeldt av ren ansvarskänsla valt att sitta kvar. S har gjort en dålig valrörelse. Men sannolikt är det nu Löfvens erfarenheter som förhandlare kommer till sin rätt.

Det finns få sakpolitiska skäl till varför socialliberaler inte skulle kunna samarbeta med socialdemokrater och miljöpartister.

Ett ömsesidigt erkännande av den breda gemenskap som finns i mitten av svensk politik borde vara ett självklart steg nu när valaffischerna är nerplockade.

Därför är det oroväckande att ledande Alliansföreträdare under valnatten förklarade att de är beredda att stoppa delar av en rödgrön budget. Ett beteende som Alliansen, när de rödgröna och SD valde att använda denna taktik, beskrev som ett brott mot budgetreglerna.

Att bryta upp blockpolitiken handlar också om möjligheterna att långsiktigt isolera SD. Det finns en risk att de borgerliga partierna på några års sikt frestas att se SD som ett naturligt regeringsunderlag. Det vilar ett tungt ansvar på samtliga Allianspartiers ledningar att undvika en sådan utveckling.