Valet 2010 blev historiskt. För första gången lyckades en borgerlig regering bli omvald. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Och Socialdemokraterna förlorade, efter 80 år, rollen som klart största parti. Detta är den första av tre artiklar om betydelsen av valet och vad resultatet kan betyda för Sveriges framtid.
Socialdemokratins dominans av svensk politik var inte naturgiven. Den tidiga arbetarrörelsen var tvärtom liberal och många av SAP:s tidiga krav impopulära, som republik och jordens förstatligande. Partiet fick dock ett genombrott i början av 1900-talet i samband med debatten om allmän rösträtt.
Efter att en högerregering infört allmän manlig rösträtt 1907 bromsades dock SAP:s tillväxt tillfälligt upp och de borgerliga partierna förblev samhällsbärande. De genomförde också en rad välfärdsreformer och bedrev en politik som gjorde Sverige till ett av världens rikare länder redan på 1920-talet.
Efter en stor valförlust 1928 började SAP därför istället under Per Albin Hansson att förespråka en mer mittenorienterad folkhemspolitik.
Då den stora depressionen utbröt 1929 kunde SAP därför vinna nya väljare och fick, trots att de borgerliga lyckats lotsa Sverige genom krisen på rekordtid, bilda regering 1932.
Den så kallade kohandeln med Bondeförbundet våren 1933 spelade därmed ingen egentlig någon roll, utan råkade bara sammanfalla med konjunkturuppgången. Men den skapade intrycket att sossarna räddat landet - och att detta skett med hjälp av höjda skatter, bidrag och politiska ingrepp.
SAP:s ställning stärktes sedan ytterligare av andra världskriget och konsumtionssamhällets genombrott efter 1945. För även om Sverige undvek kriget mer tack vare tur än Per Albins skicklighet och samma välståndsutveckling inträffade i flera andra länder så bet sig bilden av Sossesverige som ett lyckat undantagssamhälle fast.
SAP fortsatte därför, trots svåra motgångar både 1948 och 1956, att få över 40 procent av rösterna och skulle behålla makten ändå till 1976.
Det som möjliggjorde detta var bland annat att Socialdemokraterna genom bidrag och regleringar lyckades skapa en järntriangel av myndigheter, universitet och medier, som alla i praktiken alla stödde den socialdemokratiska politiken. Och att de borgerliga, när de kom till makten 1976, därför inte kunde föra en tydlig borgerlig politik.
Sossarna kom därför tillbaka redan 1982. Men då hade tiderna till slut börjat förändras.
En rad radikala reformer på 1960- och 1970-talen hade nämligen gjort svenska skatter skyhöga, byråkratin växte och stora problem börjat ta form under ytan.
Tron att Sverige var ett ovanligt bra land att bo och leva i dröjde sig dock kvar och det blev först i samband med kommunismens fall och en lågkonjunktur 1989-92 som den svenska modellen rämnade när det inte längre fanns något att vara neutral till utrikespolitiskt. Och pengarna hemmavid helt enkelt tagit slut.
De borgerliga vann därför valet 1991 och lyckades, mot alla odds, vända utvecklingen på bara några år. Detta krävde dock så stora uppoffringar att SAP åter kom tillbaka 1994. Men då var förtrollningen bruten och SAP skulle efter det aldrig mer nå 40 procent. De tvingades istället driva samma politik som de borgerliga, men med två undantag: man vägrade avskaffa skadliga bidrag och regleringar och att sänka skatterna. Och ledan med detta blev med tiden så stor, att SAP 2006 för första gången någonsin förlorade ett val under en högkonjunktur.
Att storhetsdagarna var över vägrade dock många inse. Istället för att förnya politiken allierade sig sossarna med miljöpartister och kommunister, samtidigt som kulturella, demografiska och andra trender fortsatte urholka väljarbasen.
Allt fler svenskar, som vant sig vid att studera, bo och arbeta utomlands, förstod exempelvis att välfärdsmonopol var både dyra och onödiga, samtidigt som Alliansregeringens hantering av finanskrisen 2008 fick många att inse att sossarna inte är de enda som framgångsrikt kan styra Sverige. Med mera.
SAP förvandlades härför i valet 2010 omsider till ett normalt europeiskt vänsterparti med omkring 30 procent av rösterna, samtidigt som Moderaterna blev nästan lika stora. Och även om SAP även i framtiden kommer att kunna vinna val och bilda regering så är deras särställning nu för evigt borta.