Slutfuskat!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vissa kommentarer har antytt att detta skulle utgöra en extra form av kontroll av föräldrarna. Nu är ju inte syftet att hålla koll på vad landets föräldrar gör för sakens egen skull. Men om man vill kan man förstås se det så. Men man kan också vända på saken: är det inte ganska orimligt att man, endast genom att kryssa i en ruta via Internet kan få ut några hundralappar, bara så där. Och ju mer utbrett fusket är, desto mer accepterat riskerar det tyvärr att bli. Alltför generösa regler eller bristande kontroll kring olika former av regler tenderar dessvärre att urholka den moral dessa är beroende av.
Men de föräldrar som intervjuades av Sveriges Radios Ekoredaktion var inte helt negativa: så krångligt är det väl inte att fylla i en extra blankett.
Och för dem som har, som det brukar heta, rent mjöl i påsen borde detta vara en välkommen reform. Som med all annan form av skatte- och bidragsfusk är det nämligen de som är hederliga som får betala kostnaderna för dem som inte är det.
Det är svårt att veta med någon större säkerhet hur stort fusket med vab-dagarna är. Från Försäkringskassan talar man om minst ett par hundra miljoner kronor per år. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har uppskattat att det rör sig om 650 miljoner kronor per år. Mycket pengar, med andra ord, oavsett vilken siffra som är den korrekta. Pengar som antingen kunde ha använts till något viktigare i statsbudgeten eller till skattesänkningar.
Var och en som vill slå vakt om välfärdsstatens olika ersättningssystem borde också vara mån om att dessa inte missbrukas så att förtroendet för dem minskar. Ur det perspektivet är det märkligt att socialdemokratin tidigare gjort så lite för att stävja bidragsfuskandet.
Och det kan knappast bero på vare sig en oro för att överösa medborgarna med blanketter eller för att hålla för mycket koll på dem.
Kanske beror det på en ovilja att erkänna att de bidragssystem som man så starkt värnar också kan ha brister.
Men det är bara att inse: bidragssystem som utgår från att människor är hederliga riskerar att gynna dem som inte är det. Såtillvida ligger det något i den stalinistiska tesen: Förtroende är bra. Kontroll är bättre.